Årets fucking boktips.

Jag har då nyss läst ut Våtmarker av Charlotte Roche. En bok som beskrivs såhär:

Artonåriga Helen hamnar på sjukhus efter att ha skurit sig under intimrakning. Hon måste opereras, och kirurgen passar också på att ta bort hennes hemorrojder. Helen är skilsmässobarn och inser att nu har hon en enastående möjlighet att få in sina föräldrar i ett och samma rum. Medan hon smider på sin plan berättar hon för sin manliga sjuksköterska Robin, om sitt liv och sina sexuella erfarenheter, och redan från början byggs bilden upp av en människa med (förment) extrema böjelser? Eller handlar det helt enkelt bara om en ovanligt utlevande kvinnlig sexualdrift? Helene gör allt man inte får om man är en ung kvinna idag. Och hon gör det med gott humör.

Våtmarker är ett avgrundsvrål riktat mot de vaxade, rakade, fixade och på alla sätt sanitetsbehandlade kvinnobilder och skeva föreställningar om sexualitet och kvinnlighet vi möter i idag.

När jag först hörde om den tänkte jag ungefär ”feministfitta” och var därmed självklart tvungen att läsa boken. Jag måste såhär efteråt säga att det nog är den enda bok jag någonsin önskat att det var jag som skrivit. Å, vad jag önskar att det var jag som skrivit detta genialiska stycke litteratur.

Titt som tätt är det en väldigt äcklig bok. Några gånger var jag tvungen att käpma emot kräkreflexerna, speciellt när hon mycket ingående beskriver hur hon klämmer sina pormaskar och hur hennes sår i rumpan ser ut. Men på det hela så håller man ganska ofta med henne; hygienhetsen är överdriven, folk är rädda för sina egna kroppar, folk vågar inte knulla. Det bästa citatet är helt klart:

Välvårdade kvinnor har behandlat håret, naglarna, läpparna, fötterna, ansiktet, huden och händerna. De har färgat, förlängt, målat, peelat, noppat, rakat och smort.

De sitter där lika stela som sitt eget omfattande konstverk, eftersom de vet hur mycket arbete som ligger bakom, och vill att de ska hålla så länge som möjligt.

Sådana kvinnor vågar ju ingen borra sig igenom och knulla.

Men utöver allt det äckliga, allt  avgrundsvrål riktat mot de vaxade, rakade och fixade kvinnorna så är det ett otroligt sorgligt, kärleksfullt och rörande porträtt av en ung och trasig kvinna. Seriöst. Det är bland det mest rörande personporträttet jag någonsin läst.

För först när man läser boken så tänker man att hon är en tjej som gillar att knulla, punkt. Sen tänker man att hon är trasig, att det finns underliggande orsaker till henne absurda fixering vid sin egen och andras kroppar (säga vad man vill om rädsla för sin egen kropp, men det är inte normalt att spara sperma under naglarna för att sedan kunna äta upp den när den torkat eller att köpa svarta prostituerade bara för att kunna kolla på deras fittor). Men det är här det geniala kommer; våtmarker ger ingen analys och som läsare känner man sig inte heller manad till att analysera. Det är en berättelse om att ha dålig hygien, en konstig familjesituation och vara otroligt fixerad vid sex, punkt slut. Inga jobbiga slutsatser dras, inget moraliserande görs och ingen onormalitetsförklaring av Helen görs.

Det är fantastiskt skönt att Charlotte Roche skiter i att ta upp de saker som skulle kunna tas upp, och som jag alldeles säkert hade tagit upp om jag hade varit författare. Och kvar finns en bok som stundom är otroligt äcklig, stundom sorglig, spännande och ibland rent av upphetsande. Men utan att vara objektifierande eller överdrivet ickeobjektifierande.

Det här är faktiskt en feministisk bok, på riktigt. Jag trodde aldrig jag skulle säga det om något.  Jag tror att den här boken kan gör skillnad, allvarligt talat, på riktigt. Jag tror att den här boken kan förändra kvinnors syn på sina egna kroppar, jag tycker den borde vara obligatorisk läsning för alla i gymnasiet. Den här boken är fan räddningen. Jag är frälst.

Det är en bok som behövs och som du behöver läsa, så läs den! Jag är förbannat glad att Charlotte Roche kom till jorden, för utan henne hade jag aldrig fått ta del av denna fantastiska bok. Tack!

(O)värdefulla insikter.

Ibland blir jag förbluffad över hur länge folk orkar stöta och blöta samma eviga problem. Våldtäkt är ett typiskt exempel. Det är uppenbart att det finns ett kvinnosynsproblem i ett land om en våldtäktsman kan komma undan med att tjejen hade kort kjol, men att ständigt upprepa detta hjälper ingen.

Visserligen är uppmärksammandet av ett problem av godo, men risken att man går till överdrift och får alla att hata frågan finns och är nog ganska överhängande när det kommer till exempelvis miljöproblematik. Jag skulle rentav säga att det redan skett.

Det finns en gräns på hur många gånger folk finner det relevant att höra att det är dåligt med våldtäkt, att det är förargligt att folk svälter och att jorden snart kommer gå under. Speciellt när det är ganska tydligt att de som tjatar mest sällan har konkreta lösningsförslag.

Folk (generellt) våldtar inte för att man inte inser att folk lider av det rent intellektuellt. Det brukar vara en fråga om en personlighetsstörning, olyckliga omständigheter, svårighet med att uppfatta signaler och kulturell bakgrund. Det är detta vi måste ta tag i, för problemet handlar inte längre om brist på information.

Så debatt i alla ära, men låt då den debatten vara en debatt och inte ett evigt upprepande av helt uppenbara ståndpunkter. För ingen. utom möjligtvis utövarna, tycker att våldtäkt är okej, det är bara ingen som vet vad man ska göra åt det.

Samhällstjänst.

En vän till mig arbetar för närvarande av sitt straff i form av samhällstjänst. Inget fel med samhällstjänst.

Men hen jobbar på Mcdonalds. Jag gör antagandet att McDonalds betalar ingenting eller en relativt låg summa för att ha henom där, annars skulle de inte låta en brottsling jobba hos dem.

Så hur fan kommer det sig att privata företag kan profitera på att folk begår brott, det är ju verkligen inte okej någonstans. Jag kan visserligen förstå den aspekten att man gärna vill ha ut unga kriminella i arbetslivet snabbt men fortfarande. Det känns så otroligt fel.

Den som skriker högst vinner.

En tydlig uppdelning som jag tycker mig se bland folk som är politiskt engagerade är att man antingen vet vad man snackar om och sitter inne och skriver långa blogginlägg som är obegripliga för gemene man, eller att man är ute och demonstrerar och sprider sitt budskap men å andra sidan har ganska ogenomtänkta åsikter, eller i alla fall saknar underlag.

Ett bra exempel är alla som tycker att vi ska ha mer bostäder för unga i Stockholm. Anledningen till att det inte finns bra studentboende, eller billigt boende över huvud taget, är att det finns extremt många och krångliga regler som hindrar byggandet av ekonomiska bostäder. Till exempel var det till för bara några veckor sen ett krav att studentboende måste ha en parkeringsplats per lägenhet(kan ha varit per varannan lägenhet också, argumentet förlorar inte legitimitet för det), något som är ganska absurt med tanke på att de flesta som bor i studentlägenheter av uppenbara skäl har alldeles för dålig ekonomi för att ha bil. Reglerna för hur ett studentboende får se ut är dessutom väldigt generösa i förhållande till byggregler för vanliga bostäder,* till exempel måste bara ett par lägenheter i huset vara handikappanpassade, annars måste alla lägenheter som byggs i hela Sverige vara ypperligt handikappanpassade, det måste dessutom finnas separata rum för mat, sällskap och sömn samt plats för dubbelsäng i minst ett rum(så länge det inte är en etta) och det måste finnas fönster i varje rum, utom toaletten.**

Visst är det en god tanke att alla ska få bo fint och att folk ska slippa flytta för att de blir handikappade, men med tanke på den bostadsbrist som råder vore det mycket praktiskt att dra ner en aning på reglerna kring detta, då skulle marknaden antagligen sköta sig själv och billigare boende skulle dyka upp.

Min poäng med inlägget var inte att argumentera för mindre regleringar utan att ge en teori varför engagemang så ofta inte fungerar. De flesta som försöker skapa fler billiga bostäder genom att demonstrera och liknande brukar inte veta om detta, de tror att anledningen är att onda kapitalister bara vill bygga dyrt. Detta kan visserligen också stämma, men jag har svårt att se varför företagen inte skulle vilja möta marknadens krav. Det finns uppenbarligen en enorm efterfrågan på billigt boende och många som säkert skulle kunna tänka sig att sänka sin standard en aning, med tanke på att de andra alternativen ofta är att bo hemma eller att hyra ett rum, något som måste betraktas som en betydligt mindre attraktiv lösning. Personligen skulle jag gärna bo i en lägenhet med högt i tak och liten golvyta, så att våningssäng var den enda lösningen, men så får man inte bygga.

Om folk som höjer sina röster visste lite mer om hur saker fungerade och hade lite mindre extravaganta mål skulle de antagligen kunna göra mycket mer skillnad, men om ens mål är att störta kapitalismen så är det ganska uppenbart att man kommer misslyckas. Kapitalismen är nämligen populär, för folk gillar mångfald och konsumtion, vilket är två direkta effekter av kapitalism. Dessutom är det en nästintill omöjlig reform att genomföra, då dess omfattning är enorm. Att störta kapitalismen är knappast det effektivaste sättet att få fler bostäder och därför borde sakfrågor och principfrågor åtskiljas i högre utsträckning. Självklart är det bra att stå för något mer än bara billiga bostäder, men man måste även inse vilka reformer som är rimliga att genomföra, annars kommer folk bara se en som en skrikande idiot. Tyvärr.

*Med studentboende menas här boende som typ studentkorridor och liknande, vanligt billig boende anpassat för unga gå inte in här, om någon trodde det. Anledningen till att studentboende omgärdas av med generösa regler är för att det anses vara tillfälligt, medan allt annat boende ska vara anpassat för att man ska kunna spendera hela sitt liv här, förutsatt att man inte skaffar tillökning i familjen.

**Denna regel gör byggandet av breda huskroppar omöjligt, vilket dels gör att allt byggande kostar mycket mer men också gör det svårare att göra om t.ex. gamla sjukhus till lägenheter, viket på det hela taget är ett enormt slöseri.

Mitt lilla roliga.

När jag tillfredsställer mig själv så brukar jag försöka tänka på så extremt icke-pk saker som möjligt. Detta är min tysta lilla protest mot all förlegad sexualmoral. När jag kommit brukar jag mysa åt tanken på att om Tomas Bodström eller Göran Hägglund visste vad jag nyss onanerat till så skulle de förlora hoppat om ungdomen helt.

En annan tyst protest jag brukar ägna mig åt är att gå över gatan fast det är röd gubbe. Ibland väntar jag ut den gröna gubben för att kunna göra det.

En lite mindre diskret protest är att jag alltid köper ut cigaretter åt fjortisar, ibland erbjuder jag mig till och med att göra det spontant.

Allt detta påminner mig om att kontrollen ännu inte är total och att det fortfarande finns tid att njuta av friheten på. Det är mitt lilla roliga, det.

 

Alla dessa analyser.

Mitt liv bygger på att analysera min problematik. Jag har en osviklig förmåga att se problem i precis allt. Alla intressen blir självdestruktiva, allt skolarbete är blaj och allt jag gör är dåligt, dels för att jag suger men också för att jag gör de där sakerna jag gör alldeles för opassionerat, för lite eller för mycket.

Varför ens försöka göra saker man inte är bäst på från början, varför leva när man inte är bäst på något, varför gå ut när man ändå aldrig lyckas ha sådär roligt som man ska ha och varför en upprätthålla relationer när jag ändå bara skadar dem jag äskar. Alla dess hjärnspöken leder mig in på det slutliga; varför ens resa mig upp ur sängen när jag ändå aldrig kan bli nöjd med något jag uträttar. Och det jag blir nöjd med är bara trivialiteter i mina ögon, som att bara få MVG i 75 % av alla ämnen när jag skulle kunna ha det i alla.

Det finns inget som jag kan gå upp i så fullständigt som i att leta efter fel hos mig själv och i min livsstil, man skulle kunna kalla det för något av en hobby, sorgligt nog. Det är nog det enda jag faktiskt anser mig vara bra på; hårklyveri. Jag är hårklyveriets okrönte kung.

Detta leder till paralys, för hur ska jag någonsin kunna känna mig motiverad till att ta tag i mitt liv när jag har tusen olika idéer om hur jag vill att de ska vara utformat, där alla går stick i stäv med varandra och där ingen egentligen känns helt rätt. Jag har ingen motivation till förändring över huvud taget, bara till oändlig självanalys och oändligt hårklyveri.

Åh, alla dessa analyser, jag önskar att jag kunde få slippa dem. I julklapp önskar jag mig en hjärna lite närmre besläktad med medlemmarna i bandet Raymond och Marias.

Öppet inlägg om FRA – kopiera, förbättra och publicera på din blogg.

Idag är det 3 dagar kvar tills FRA får koppla in kablarna och därmed avskaffa brevhemligheten i Sverige.

Detta är ett öppet och gemensamt blogginlägg – kopiera, förbättra och publicera på din blogg.

Från och med den första december 2009 är Sverige en övervakad nation. FRA får då tillgång till en stor del av vår Internet- och mobiltrafik.

Detta kommer att få ett antal konsekvenser. De mest påtagliga är att flera grundläggande rättigheter i praktiken kommer att sättas ur spel. En självklarhet som brevhemligheten kommer efter den första december 2009 inte att existera på Internet. Även andra grundlagsskyddade rättigheter som källskyddet är starkt hotat. Många organisationer har skarpt protesterat mot FRA-lagen, bland andra Journalistförbundet och Advokatsamfundet. En majoritet av svenska folket är emot FRAs avlyssning.

Flera juridiska experter uttrycker dessutom stor tveksamhet till om FRA-lagen är förenlig med Europakonventionen, alltså den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna. Sverige har förbundit sig att följa den konventionen och rimligtvis bör lagen alltså prövas i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Telia ansvarar idag för en majoritet av den trafik som FRA kommer att vilja avlyssna. Därför uppmanar vi Telia: ta FRA-lagen till domstol.

Telia har en chans att vinna goodwill genom att stå upp för demokratin.

Därför ser jag utvikningsbrudar och strippor som dumma i huvudet.

Folk brukar bli arga när de döms utifrån yttre premisser. Utvikningsbruden tycker att stämpeln på utvikningsbrudar som korkade borde tvättas bort och den blonda tjejen med mycket brunkräm tycker att folk borde se hennes inre istället.

Det finns så mycket fördomar och det är tråkigt. Man skulle önska att samhället kunde vara lite mer öppet och att alla skulle ge varandra ärliga chanser innan de dömde ut varandra.

Men det är tyvärr inte så det fungerar och det finns en mycket rimlig förklaring till det. Fördomar från första början är en slags försvarsmekanism. Bränt barn skyr elden heter det och anledningen är ganska enkel att förstå; om man har haft negativa erfarenheter av något så aktar man sig av naturliga skäl för saker av liknande karaktär, annars hade man rent av varit korkad. Detsamma gäller människor.

Om jag har haft vissa erfarenheter av alla människor jag träffat som givit ett visst första intryck så är det rimligt att jag i framtiden tar för givet att människor som ger liknande första intryck även kommer att visa sig vara liknande. Detta stämmer för det mesta; jag tror att många kan skriva under på att försök till att ge människor en chans trots ett negativt första intryck i regel visat sig vara ganska bortkastade, även om de ibland kan slå ut rätt.

För personligheten är inte en mängd slumpmässigt utvalda komponenter som lagts i en form, de olika delarna av ens person är rent generellt tätt sammankopplade, annat hade ju varit ett mysterium. En människa som är intelligent har generellt sett andra intresseområden och uttrycker sig annorlunda än vad en ointelligent person hade gjort och en person som skriver som ett mähä kommer sannolikt även tala som ett sådant.

Om man väljer att vika ut sig så är det relaterat till ens smak, som generellt sett är relaterat till ens umgänge, som generellt är relaterat till intressen, uppväxt och intelligens. Smarta människor umgås sällan med korkade, även om en viss variation inom gruppen brukar förekomma. Utvikning är även relaterat till vad man vill att folk ska värdera i ens person, som brukar vara relaterat till vad man själv värderar i sin egen och andras personer.

Även om en människa kan ha flera ytliga kvalitéer än att ha vikt ut sig så känner jag ingen större lust att undersöka dessa hos alla jag träffar, det finns det helt enkelt inte tid för. Jag umgås med människor som jag attraheras av i ett ytligt skede för det vore slöseri med resurser från både min och deras sida att umgås med människor jag inte finner något värde i från första stund. Jag hade resonerat likadant om jag skulle anställa någon till ett företag.

Det finns gott om värda människor därute och jag tänker inte slösa tid på dem jag finner ovärda bara för att ge alla en chans. Det är smärtsamt, onödigt och förstärker dessutom i de flesta fall ytterliggare mitt hat mot den kategorin människor vilket jag tycker är onödigt. Jag har ingen lust att gå omkring och hata i onödan, då är det bättre att bara inte ta kontakt med det man skulle kunna komma att hata och istället satsa på erfarenheter som med större säkerhet skänker glädje för alla inblandade.

Om du inte vill bli stämplad som en korkad utvikningsbrud är saken klar; vik inte ut dig. Det finns säkert saker du kan tjäna på det och kanske även ett nobelt syfte, som att visa för folk att man kan ha en snygg kropp trots tre graviditeter. Om du inte kan ta konsekvenserna av det så gör du det inte. Det är väl tråkigt att folk måste strunta i att göra saker på grund av samhällets fördomar men det är tyvärr så samhället ser ut och den som inte begriper och accepterar det gör fan skäl för att bli stämplade som dumma och illusionerade utvikningsbrudar.

Världens fittigaste diss.

Det här är nog den fittigaste dissen jag någonsin sett någon göra. Det är så snyggt, så smart, så uträknat och så otroligt otroligt elakt. Extra fint blir det när man läser bland kommentarerna.

Arg person skriver: JAG ÄR KOMPIS MED EVAEMMA OCH VI TYCKER BÅDA TVÅ ATT DU ÄR EN JÄVLA FITTA! FYFAN VAD TASKIGT DET HÄR ÄR.

Hanna Fridén svarar: Jag är taskig för att jag länkar hennes böcker? Sedär! Författare brukar väl uppskatta det? Ändå skälet till varför just detta kan vara taskigt är väl… om de är så rysligt dåliga att det blir pinsamt? Är de det, tycker du?

Jag vet inte om jag ska älska eller hata Hanna Fridén för det. Å ena sidan var det så välriktat att jag blir helt varm i mitt grälsjuka och cyniska hjärta, å andra sidan är det lite för elakt även för mig att klanka ner på hur någon hanterar sitt yrke, speciellt om det råkar vara av den självvalda kreativa sorten. Sen är det ju lite omoget också, men ack så underhållande.

Den perfekta kvinnan, scener från reklamaffischer(varning för feministfittighet).

1. Snygg tjej i glasögon särar på läpparna med fingret. Hon är intellektuell och intelligent men följer gärna med på fest. Hon umgås gärna med folk men har mest ytliga kontakter.

Hon är utlevande och sexuell men har samtidigt integritet. Hon är lätt att tala med men svår att komma in på livet. Och just det; hon gillar att knulla.

2. Fräsch tjej står i kaxig och självsäker pose iförd badkläder. Det är en stark och självständig tjej som står för vad hon tycker, som att sallad är gott och nyttigt och att rasister är dumma.

Hon tycker det är viktigt att ha mål i livet och att ta hand om sig själv. Hon vill ha en fartig och driven kille som inte är rädd för utmaningar.

3. Kurvig tjej med svarta spetsunderkläder och rött läppstift ler väldigt glatt. Hon skäms inte över sig själv eller över att vara sexig. Hon tycker att man ska ta tillvara på sina tillgångar.

Hon är lätt att få men svår att behålla. Hon behöver spänning i tillvaron och har alltid något kul på gång. Ibland mår hon dåligt och då måste man krama henne.