Utslagsfrågan när det kommer till politisk inställning brukar vara relaterad till sexualitet. Sex är något ytterst personligt och för många även mycket känsligt, det är det område där folk oftast visar vad de ”egentligen” tycker, där flest undantagsfall instiftas och där flest självmotsägelser finns. En person kan till exempel tycka att sexualiteten är något ytterst privat som inte bör tas upp i debatt och samtidigt tycka att ett visst sexuellt beteende bör förbjudas.
Personligen brukar jag se mig själv som person som är väldigt upplyst när det kommer till frågor rörande jämställdhet och sex men mitt intuitiva tankemönster kring kvinnors och mäns sexualiteter är ytterst gammalmodigt.
Igår var jag ute med några vänner och en kille berättade en historia om en tjej som hade trekant på en tunnelbana tillsammans med två killar. Min intuitiva tanke är att killarna tyckte det var fett soft att knulla bruden, men att det från hennes sida bara var ett desperat sätt att få bekräftelse och uppmärksamhet. Killarna utnyttjade tjejen som egentligen inte alls ville, som det ju brukar skildras. Killar är översexuella svin, tjejer är försvarslösa kärlekstörstande offer.
Jag tror nästan aldrig att tjejer har sex eller klär sig sexigt för att de faktiskt vill ha sex utan för att få bekräftelse. Killar vill däremot bara ha något att stoppa kuken i. Killar kan enligt min världsbild inte vara osäkra och försöka få bekräftelse genom sex.
Vad som däremot var asfint var att killen som berättade det inte alls tolkade det så utan mest tyckte att hon var en dum punkare. Fett upplyst snubbe.
Många klagar på att piratpartister är så förbannat lättretade. Det stämmer i allra högsta grad, piratpartister kan ställa till med ramaskrin över saker som jag kan förstå att verklighetens folk upplever som småsaker såsom övervakning, barnporrslagar och liknande.
Men detta är inte unikt för piratpartister, detta är något som gäller alla människor som har en stark principiell övertygelse, människor som ockuperar hus är minst lika rabiata. Den enda skillnaden är att piratpartiet är en ”seriös politisk rörelse”*, eller i alla fall en rörelse som spelar på samma plan som de andra ”seriösa” politiska partierna beroende på om man ser det ut min eller Göran Hägglunds synvinkel.
Inom den ”seriösa politiken” ska man som känt inte stå för något för då blir man bara tagen för att vara en rabiat extremist. Ju mindre man står för desto bättre. Kolla bara på hur det ser ut i Sverige: de två partier som står för absolut minst och håller sig minst till det de har lovat val efter val är alltid de som får flest röster. Så fort ett parti försöker stå för något blir det förkastat som ett enfrågeparti**. Det är ju nämligen vida känt att en enskild fråga inte kan betyda något. För att vara ett ”seriöst parti” så måste man i sin politik beröra alla områden i samhället, med den självklara effekten att man bara ändrar på allt lite grann.
Det är sorgligt att politiker som faktiskt vågar göra sig hörda och leva som de lär blir förlöjligade av de ”riktiga politikerna” och därför kan jag förstå alla lättretade piratpartister. Det är inte kul när folk kritiserar ens åsikter utan att egentligen kritisera själva åsikten utan istället kritisera att man tar det så allvarligt. Att åberopa sin egen insikt, kunskap om hur det ”egentligen är” eller mognad, inte bara för att förlöjliga argumentet som sådant utan även för att förlöjliga de människor som ens bryr som om så oviktiga saker som rättsäkerhet. Det är härskarteknikernas härskarteknik det, den slår till och med mannen som drar sexistiska skämt när hans kvinnliga medarbetare försöker säga något.
Ungefär som att klappa någon på huvudet och säga: ”när du blir äldre kommer du att förstå”. Som att låta ett litet barn uttrycka sin åsikt men egentligen inte lyssna.
* Citationstecknena är inte menade som en diss mot pp, utan som en ironisering över iden om att det finns seriösa och oseriösa politiska rörelser.
** Se bara på hur månag som, helt felaktigt, kallas miljöpartiet för ett enfrågeparti. De har fokus på miljön, men behandlar betydligt fler områden än så. Dessutom bör piratpartiet snarare kalas ett principfrågeparti eller ett sakfrågesparti. Enfrågesparti är ett parti som behandlar en enda fråga, som byggandet av fler badhus och inte som piratpartiet ett parti som behandlar månag frågor med grund i en princip.
Porslinsflicksbloggarna håller på att ta över mitt liv. Jag har alltid hatat dem men nu har jag börjat älska dem och vill istället bli som dem. Jag vill också att livet ska vara sådär enkelt; bara man är snygg och tar många bilder så är det bra.
När jag var ätstörd så levde jag i ett ständigt egoboostrus. Det var härligt, men när jag gick och la mig så kom tomheten. Jag orkar knappt tänka på det för det är så jävla jobbigt att ha varit sådan. Jag skäms inte över något av det jag har gjort jag skäms över varför jag gjorde det och att det fortfarande finns kvar inne i mig.
Min tomhet kom inte från hunger utan från estetisering. Estetisering är som en drog för mig och för de flesta andra verkar det som. Jag tycker det är skrämmande att folk tycker att det är så bra att det finns människor som representerar andra ideal än ”Kissie”-idealet, ser ni inte att det är samma jävla skit vill jag skrika. Jag tycker nästan att porslinsflickorna är värre för de är så kompletta, bilden alla fjortisar och slitzbrudar förmedlar har i alla fall hål.
Men ändå är det så lockande med en värld bestående av fina klänningar, småkakor och kafferep. Det skulle vara så skönt att leva så enkelt.
Jag har kommit på mig själv med att estetisera estetisering.
Appropå Hassela så hände en jävligt kul grej när jag hade en föreläsare från dem i skolan(som för övrigt påstod att Hasch var världens farligaste och mest beroendeframkallande drog, stående för sig själv). Jag hade innan läst i boken som jag nämnde i tidigare inlägg att huvudpersonen hittade en bok, där det stod om att knarkartjejerna är madrasser och att alla killar bara utnyttjar dem och liknande rapakalja som totalt förnekade tjejers förmåga till att fatta egna beslut. Detta var alltså en bok som var skriven av personal på hassela och även användes i arbetet under den perioden Kauppi var inskriven och har senare slutat användas av uppenbara skäl.
I alla fall så berättade den här snubben om hassela och sa att ”innan så var tjejerna som madrasser som bara låg runt för knark, känne rni igen det”. Jag trodde ju givetvis att han drog en parallell till boken som alla i klassen hade läst, skrattade lie och sa att jo, det kände jag igen.
Det var först senare som det gick upp för mig att egentligen hade menat att det en gång i tiden faktiskt var så att knarkande tjejer bara var madrasser och låg runt för att få knark. Det var alltså hans seriösa uppfattning i frågan. Han menade att för ca 30 år sedan så hade tjejer faktiskt ingen förmåga att ta egna beslut, utan var endast slavar under sin vilja att bli älskade av coola knarkarkillar. Dessutom ansåg han att detta ”håller på att förändras”, det vill säga att det fortfarande är utbrett men så sakteliga håller på att dö bort.
Den här människan jobbar alltså med att behandla ungdomar. Jag blir arg bara jag tänker på det.
Hasselapedagogiken är en behandlingsform som jag är djupt kritisk mot. Jag är å andra sidan djupt kritisk mot all form av institutionsvård, men Hassela verkar vara lite extra flippat. Min åsikt om det hela baserar sig förvisso mest på Lo Kauppis bok Bergsprängardottern som blev exploderade, vilket väl inte är en vidare objektiv källa.
Jag lurkade i alla fall runt lite om det här, och fick fram att det är ovanligt att ungdomarna är missnöjda och brukar ha svårigheter med att lämna hemmet eftersom de trivts så bra och kännt sig så trygga där, som om det skulle vara något positivt.
Hela konceptet med vård är ju att man ska kunna leva ett normalt liv ute i den vanliga världen efteråt, inte att man ska ha trevligt på behandlingshemmet, även om det givetvis är ett plus. Ett behandlingshem som är så pass måna om att berätta om hur jävla mysigt allt är som de är på hassela känns inte särskilt vettigt, de ska ju trots allt behandla folk.
Å fy satan vad skönt att Jimmie Åkessons debattartikeltydligen inte ens ligger i närheten att vara hets mot folkgrupp. Det värsta nu är att en massa människor kommer höja sina röster och åberopa strängare lagar kring vad man får säga om religion, för man måste ju trots allt respektera människors tro.
Jag blir så himla illa berörd av det här för det visar så tydligt att folk inte värderar sin frihet att tala om vad de vill. Yttrandefriheten ser bra ut på papper men blir tyvärr lätt obekväm i praktiken, som alltid när idioter får ta plats, och då ligger det nära till hands att bara förbjuda vissa åsikter, eller i alla fall förbjuda folk från att uttrycka dem offentligt. Jag får ibland intrycket av att det rör sig om gammal hederlig konflikträdsla, fast omsatt på debatten.
Att folk inte förstår varför det är absurt förvånar mig; visserligen kan ingen förbjuda mig från att tänka vad jag vill, inte heller från att uttrycka mig på ett visst vis bland mina vänner, men att inte få uttrycka något i det offentliga rummet är för mig inte långt ifrån att inte få tycka det alls, då jag skulle uppleva legitimiteten för mitt tyckande som grovt kringskuren. Lyckligtvis har jag inga åsikter av sådan karraktär att den kommer förbjudas inom den närmaste framtiden(hoppas jag).
Varför är folk egentligen rädda för att människor som Åkesson ska få uttala sig? Man ser ju tydligt att han inte tas på allvar av någon, för även om hans kritik mot Islam kan vara befogad så är det uppenbart att politiken han för handlar mer om att slå ner det muslimska med våld snarare än att arbete med upplysning, tolerans och integration, vilket vore brukligt för att ta tag i den ”rotlöshet” som tydligen får så många invandrare att hänge sig åt sin religion.
Vad som däremot kan locka röster till Sverigedemokraterna är den massiva attack han har fått utstå, där inskränkningar av yttrandefriheten har åberopats. Den väljare som redan lutar åt SD kan komma att trilla dit på grund av sympati, värnande om yttrandefriheten och en ”de-ska-fan-inte-bara-kunna-komma-in-i-vårt-land-och-kräva-respekt-hursomhelst”-inställning.
Om folk bara tog Jimmie Åkesson för vad han är, det vill säga en kristendomskramande fjant som ingen skulle ta på allvar om det inte var för att han nu blivit en yttrandefrihetens martyr, så skulle SD inte få medvind på grund av detta men som det ser ut nu så kommer det nog tyvärr att bli så.
Många som debatterat mot Åkesson har gjort samma misstag som Dole har när det kommer till filmen Bananas!*, det vill säga angripit problemet på en alldeles för hög nivå, och istället för att försöka försvara sin ståndpunkt i själva sakfrågan gått direkt på stora och allmänt omtyckta principer såsom yttrandefriheten. Det massiva motståndet visar egentligen bara att Åkesson har rätt; vårt samhället är väldigt känsligt för kritik mot islam, såpass att många anser att den bör förbjudas.
Idag har jag suttit och kollat på roliga klipp på youtube. Det här är min favorit:
Det är så förbannat jävla roligt. Seriöst. Jag tycker att det är så himla träffsäkert.
Min teckningslärare i nian var precis sådär. Hon hade bohemkläder och pratade så milt och lugnt att det blev provocerande och eleverna såg precis lika oengagerade ut. Herregud, vad skönt det är att inte gå i grundskolan längre.
Jag och Emanuel har en så fin relation. Han har en väldigt otrevlig ovana att kommentera alla stavfel jag gör, både i sms och blogginlägg, på helt opassande sätt, det är till exempel inte helt ovanligt att han sms:ar rättningar. Han är dessutom sjuk fixerad vid att rätta sina egna stavfel när vi chattar, även om det rör sig om saker jag givetvis förstår ändå, som ”inet” istället för ”inte”, vilket jag faktiskt anser är på gränsen till analt. Detta har jag flertalet gånger bett honom lägga av med, eftersom jag faktiskt inte bryr mig nämnvärt, och för att jag tycker att det är löjligt att haka upp sig så mycket på stavfel. Det tacklar han såhär:
Han: Damn, nu vill jag verkligen kommentera på språkfel på din blogg. Men jag håller mig! Det är fett svårt ska du veta.
Jag: orka kommentera att du ville kommentera det
Han: Ja
Behövde släppa ut det på något sätt
Jag: ….
Han: Men ditt inlägg om FRA-lagen är fett bra
Om han lägger fram det sådär så måste jag ju givetvis få veta vad det är han syftar på. Troligen är han medveten om det, och är då en jävligt osmidig mainpulativ hora, eller så vet han det inte och i sådana fall är han dum i huvudet, jag hoppas för allt i världen att det är det tidigare som gäller.
Så för att få ett stopp på denna terror ska jag från och med nu korrläsa mina texter, så jag antar att han är jävligt nöjd nu.
Obs: Notera att detta inlägg är skriver med jättemycket kärlek och att jag inte alls är arg eller tycker att han är dålig på något vis.
Min vägg är en viktig grej för mig. Här har ni ett litet urval.
En av de bästa sakerna jag har på min vägg. Gjord av Nadja. Lol_lol_lol nere i vänstra hörnet är en hyllning till Hampus Schubeis, som hade det som namn på playahead.
Teckning gjord av min lillasyster Boel, som även syns på bild i övre vänstra hörnet. Jag tycker gubbens ansiktsuttryck är väldigt laddat, av vad vet jag dock inte. Kanske väldigt starkt neutralt laddat.
Mitt absoluta favorit modellfoto. Notera hennes bajsnödiga min samt pose.
