Varför man borde legalisera skiten.

Att hasch inte är legalt ens i medicinskt syfte är en skam för Sverige. Jag blir så arg när jag tänker på den stackars kvinnan som var tvungen att odla sitt eget på grund av sina ryggproblem och dessutom blev utpressad av diverse knarkare för att de annars skulle ringa polisen. Att sprutbyten inte genomförs i Stockholm är också direkt pinsamt. Jag kan inte begripa hur man kan vara så inhuman att man vill utsätta människor med beroendeproblematik för ännu mer skit i form av överförbara sjukdomar. Dessutom kan sprutstugor fungera som ett utmärkt sätt att dels få bort alla obehagliga narkomaner från toaletter och andra platser och dels att kartlägga och sträcka ut en hand till folk som är beredda att söka hjälp för sitt beroende.

Men det här inlägget ska varken handla om cannabis för medicinskt bruk eller sprutbyten, det jag vill ta upp är varför man bör legalisera cannabis. Dels finns frihetsargumentet som vi liberaler så gärna tar upp, men jag har insett att det inte vinner någon mark. Personligen tycker jag att det resonemang jag ska presentera nu är det som ger den bästa pragmatiska grunden till legalisering och statlig försäljning av cannabis.

Som nybliven artonåring så vet jag att det är oändligt mycket lättare att få tag på hasch framför alkohol om man är mindreårig. För att få tag på alkohol måste man antingen få tag på någon som kan köpa ut, vilket både är kostsamt, riskfyllt och tidskrävande eller så får man ringa någon som säljer smuggelsprit, vilket också brukar vara ett äventyr av rang.

Att köpa hasch är däremot ett mycket enkelt uppdrag; om du ringer några personer finns det nästan alltid någon som har och det enda som krävs är att åka några stationer och sedan byta pengar mot knark. Detta beror på att marknaden för hasch är otroligt mycket större än den (illegala marknaden) för alkohol. Detta kommer sig i sin tur av att alla som röker hasch måste få det genom den illegala marknaden. Det finns helt enkelt väldigt många fler som måste köpa hasch olagligt än som måste köpa alkohol på samma sätt. Detta leder till att nätverket för cannabis är mycket större än det för alkohol, då fler ”jobbar” aktivt som dealers. Att deala alkohol är i regel inte lönsamt, det är ett större jobb, ger mindre avkastning och mer riskfyllt.

De flesta som har kommit så långt i sitt bruk att de faktiskt säljer cannabis brukar i regel andra droger också, som det i regel finns en stor ekonomisk vinning i att sälja. När någon har något inne så sprider sig ryktet snabbt via kontaktnätet man från början byggt upp kring cannabis och det gör distributionen av tyngre narkotika mycket lättare. Kontakterna finns helt enkelt redan där, det är bara att lyfta på luren.

Få personer tar steget direkt från att bara bruka alkohol till tyngre droger. Cannabis fungerar som en länk från den lagliga världen till drogernas värld, helt enkelt av den anledningen att det inte är så jävla farligt att röka en joint då och då och att de flesta känner till detta. Men när man väl har testat och dessutom har kontakter via vilka man kan skaffa en uppsjö olika typer av narkotika så är steget inte särskilt svårt att ta. Det hade varit mycket mindre naturligt för dem flesta att gå direkt från alkohol till LSD eller tjack, helt enkelt för att dessa har rykten om sig som farliga och tunga droger, ett rykte som dock inte är lika starkt bland knarkare av förklarliga skäl. Om man umgås mycket med sådana får man alltså dels tillgång till fler droger och också en liberalare och ofta alldeles för lätt inställning till dem. När man väl har gått över den gränsen så testar man gärna mer, för knark är kul. De flesta droger ger inte heller direkt märkbara negativa effekter, utom möjligtvis något som kan liknas vid en baksmälla fast i enlighet med det upplevda ruset.

Att umgås för mycket med knarkare* är inte bra för någon. Knarkare är dumma i huvudet och har ofta en alltför oproblematiserad och positiv inställning till droger. Det bästa vore därför om länken, eller kontaktnätet, försvann. Ett utmärkt sätt att ta bort det breda kontaktnät som finns kring droger är att legalisera cannabis och ge det samma åldersgräns som alkohol. Detta skulle leda till att kontaktnätet blev mycket mindre, eftersom det inte längre skulle vara lönsamt för folk som är över 20 och bara har lust att ta en joint lite då och då att söka sig till den illegala marknaden där både priset, mängden, tillvägagångssättet  och framförallt kvaliteten ofta är direkt oförskämd. De skulle istället inhandla sitt hasch på systemet eller via den kanal man nu väljer att distribuera det inom.

För de flesta som röker på är inte haschjunkies, nej, det är helt normala människor som bara tycker att det är soft att berusa sig med något annat än alkohol då och då. Detta skulle göra att nätverkat minskade markant, eftersom bara de som är under 20 och de som kan få mycket bättre grejer billigare olagligt skulle söka sig till det. Den sistnämnda gruppen skulle troligen vara människor som brukade cannabis kontinuerligt eftersom de har bättre kontakter och större koll på vad dem köper.

Vad skulle detta leda till? Jo, det naturliga nätverk som nu existerar för distribution av droger skulle krympa markant, och det skulle inte bli lika naturligt för folk att ta steget från hasch till tyngre narkotika. Det skulle inte heller komma någon annan drog som skulle komma att inta samma roll som cannabis, dels för att det inte fungerar så att folk vill ta något bara för att det är olagligt och dels för att ingen annan illegal drog är så chill som cannabis. Det går verkligen att röka en joint och bli lite småbäng, på samma sätt som det går att ta en öl och bli lite lullig. Det går däremot inte att ta en halv lapp LSD och bli lite småtrippig eller en halv dos tjack och bli lite halvpigg. Inte för att det är en omöjlighet rent fysiskt, man det är bara inte så kulturen kring drogerna fungerar. Hasch kan du sällskapsknarka på samma sätt som man sällskapsdricker öl, men du kan inte sällskapsta LSD för det är en aktivitet som fyller upp hela ditt sinne en hel dag. Det är helt enkelt inget man gör på slentrian.

Jag är dock inte för legalisering av någon annan drog än cannabis, dels för att det inte fyller samma självklara syfte men också för att det mesta som finns antingen är starkt beroendeframkallande eller ger ett rus som är så främmande och mäktigt att det kan få instabila personer att totalt balla ur. Jag skulle aldrig få för mig att legalisera LSD eller svamp, för jag tror inte att det är något man ska syssla med alltför lättvindigt trots att det inte är beroendeframkallande alls, rusupplevelsen är helt enkelt alltför stark för att det skulle vara bekvämt att folk tog en tripp istället för en öl på fredagskvällen.

* Knarkare avser här varken folk som knarkar lite då och då eller folk som ligger i rännstenen med sprutan i armen, utan människor vars livsstil är tätt förknippad med droger. Folk som tjänar pengar på att sälja knark eller knarkar lite för mycket för att det ska kunna anses vettigt.

Låt mig blogga ifred.

Det må vara töntigt men den här bloggen är en stor och viktig del av mitt liv, jag skulle bli rejält ledsen om den kraschade och inläggen försvann, för det skulle vara många minnen som försvann. Jag tycker om att gå tillbaks i arkivet och se vad jag tänkte för ett år sedan, för det mesta kommer jag fram till att nuet är bättre. Det är skönt att bli påmind om att allt inte var perfekt då heller.

Vad jag däremot inte tycker om är när mina kompisar ironiserar över mitt bloggande. Låt mig skriva i fred, det är en uttrycksform och en känsloventil för mig på samma sätt som att skriva dikter eller måla och sådant ironiserar man inte över, inte jag i alla fall.

Det finns en gräns för hur länge keramikfittor är nyskapande och roligt.

Jag var på vårsalongen på Liljevalchs i veckan. Det fanns en del som var bra, bland annat fem foton av en stad byggd av bröd som möglade sönder och en hel del imponerande måleri. Och så en keramikfitta.

Fittor och feminism i alla ära, men fittkonst är fan min absoluta hatkonst. För det första så tycker jag att den är tråkig och alldeles för förutsägbar och för det andra kan jag verkligen se personen som gjort den framför mig, jag tror hon (för det är alltid tjejer) tänkte såhär; ”jag har gått keramik fem år på konstfack och ska nu göra mitt examensarbete. Jag är halvduktig rent tekniskt och inte särskilt innovativ, men vill samtidigt framstå som en konstnär och gärna en provokatör utan att skapa alltför mycket det debatt. Ja, jag langar lite skön fittkonst”.

Och det sammanfattar väl ungefär varför jag tycker det är så jävla lame. Fittkonsten är inte snygg (tjata på om hur vackra fittor är, men jag skulle inte vilja ha dem i mitt vardagsrum för det), inte längre nyskapande och kan inte heller säga något nytt oavsett utförande. Det spelar liksom ingen roll vilket material det är och vilka färger den har, för en fitta är fortfarande en fitta och det enda fittkonsten kan säga oss är att vi inte ska vara rädda för att visa den.

Jag kan dock tycka att det är lite kul med fittsmycken och liknande (Kollektionen fittringar under till exempel), men bara för att det är plojigt och inte för att jag tycker det är bra konst. Det är helt enkelt inget som får mig att reagera eller borde få någon utom möjligtvis Göran Hägglund.

OBS; Googla fittkonst, det kommer upp tre bilder på Carl Johan Rehbinder på första söksidan. Kul parentes sådär.

Ankdammen.

Nu har ju stora bloggpriset gått av stapeln och alla grattar alla för den otroligt välförtjänta vinsten. Själv slås jag av hur otroligt intern och tråkig ”bloggosfären” egentligen är.

För det första så vann Kenza priset bästa modeblogg, vilket förvisso är en parantes i det jag tänkte ta upp men värt att nämna, för Kenza modebloggar för det första inte och för det andra hade hon inte varit bäst om hon gjort det.

Inte för att dissa någon nu, för alla har ju sina intressen och det får ni ju självklart ha, men jag tycker verkligen att det är trist att de politiska bloggarna tycker samma saker, kommenterar varandra hela tiden och länkar till varandra hela tiden. Det känns som att det inte släpps in något nytt blod, och framförallt att ingen som inte är piratpartist (eller i alla fall skriver mycket om integritetsfrågor) och liberal (eller åtminstone gillar frihet) någonsin får sin röst hörd.

Det skulle vara kul att läsa inlägg som inte handlade om FRA, Ipred eller datalagring för en gångs skull, inte för att de inte är viktiga frågor men det börjar fan bli lite väl mycket snack och lite väl lite verkstad nu. Det skulle vara kul om någon nån gång kunde tipsa om en blogg som handlade om något annat än typiska piratpartifrågor.

Jag ska väl inget säga, för jag är väl lika tråkig själv, men jag blir trött på att det är en sån jävla ankdamm. Jag blir så trött på att alla jämnt och ständigt håller med varandra och håller varandra bakom ryggen. Det förstör för det första trovärdigheten i det som skrivs, och för det andra får det folk att framstå som fruktansvärt inskränkta. Som sagt så får alla skriva vad dem vill och ingen borde anpassa sitt innehåll på grund av detta. Jag förstår dock verkligen varför ”bloggosfären” av så många avvisas som en samling foliehattar eller en piratpartistisk sekt, för det är fan i mig det enda dem skriver om. Det är svårt att ta till sig om man inte redan är köpt och därför är det ganska värdelöst som ett politiskt verktyg i sitt nuvarande utförande.

Dagens tips.

En klar filmgenrefavorit för mig är knarkfilm, alla jag sett utom överdrivna ”om-du-röker-på-en gång-så-dör-du-i-rännstenen”-filmer(Requiem for a dream är ett klockrent exempel på sådana) har varit asbra. Nu kan jag rekommendera en ny; Vi barn från Bahnhof zoo. Mycket trovärdig utan att bli löjlig och inget jävla ältande av hemska familjesituationer som ju brukar vara så himla tröttsamt. Skön Levis501-estetik också, för den som är intresserad.

Synd bara att omslaget ska vara så jävla lökigt, hatar när man gör om bra film till pissig och överdriven antidrogpropaganda (och nu menar jag inte att det är bra eller ofarligt med Heroin, men jag uppskattar om en film kan få vara bra utan att man ska behöva se det som en uppmaning till ur man bör leva sitt liv). Dessutom är ju texten så dålig och omslaget så fult gjort, och jag hatar att dem nämner tjejen som ”narkoman”, som om det var en titel man kunde inneha. Antar att det ska se lite skönt trashigt ut, håhåjaja.

Den sämsta låten i världshistorien.

Den sämsta låten som någonsin gjorts måste ju vara Karma Police av Radiohead. Det finns fan ingen annan låt som får mig att bli spyfärdig och börja skratta på samma gång, lite av ett konststycke.

Ett klargörande.

Jag vill bara klargöra en sak; jag tycker inte att man ska kvotera in kvinnor i styrelser, jag tycker inte att alla ska vara feminister, jag tycker inte att män ska ha högre skatt och jag tycker inte att orättvisor mot män, klasser eller olika ”raser” är oviktiga och jag förnekar inte att det finns biologiskt betingade skillnader mellan män och kvinnor.

Jag är liberal, och med det menas att jag sätter individen och individens frihet i absolut fokus när jag tar ställning i frågor, men jag är även feminist, och med det menas att jag tror att vårt samhälle och de patriarkala strukturer som jag tror ingår i det påverkar människor och får dem att se annorlunda på män och kvinnor. Med det menas inte att jag tycker man ska straffa män eller särbehandla folk, men jag tycker att man ska vara medveten om problemet och ta ställning till det.

Om du inte tror att samhället ser olika på människor beroende på kön, okej, men jag rekommenderar dig att läsa några forskningsrapporter på området. Om du värderar andra orättvisor högre än de mellan män och kvinnor så har jag full förståelse, alla har sina hjärtefrågor och feminism är en av mina.

En jobbig sak.

Det största irritationsmomentet de senaste dagarna har helt klart varit cybergymnasiets reklam på spotify. Alla som hört den borde rimligtvis veta vad jag menar, den är verkligen hemsk. Eller som min vän Emil säger; ”Det låter som om de vill skapa en arme av lobotomerade tonåringar”.

Håhåjaja.

Henrik Sundholm har skrivit ett inlägg om objektivism som jag måste kommentera. Jag vet själv ganska lite om den objektivistiska läran, inte så mycket mer än än det jag läst på wikipedia, men ett citat ur hans text förklarar ganska bra varför jag tror att folk ogillar den.

Jag tror att hennes moralsyn är det mest konturskarpa i det här avseendet, och hur hon skildrar den i sina romaner. Det är möjligt att belackarna, när de läser Rand, om de läst Rand, medvetet eller undermedvetet känner igen sig själva i hennes skurkar. Inget kan göra riktigt lika ont, för ingen har någonsin kastat en lika bjärt som otvetydig förkastelsedom över altruismen och den irrationella egoismen. Hon säger: en moralisk individ är en individ som svär vid sitt liv och vid sin kärlek till det, att alltid leva för sin egen skull och aldrig kräva att någon annan skall leva för hans.

Folk ogillar gärna människor som, i alla fall på ytan, ifrågasätter det som man har fått höra sedan barnsben, i det här fallet att alltid vara snäll och tänka på andra. Det är en sanning som har präntats in i oss sen vi var mycket små. Det rand säger behöver dock inte motsäga att man är snäll mot andra, då kärlek och vänlighet har goda rationella grunder.

Kärleken, och för den delen inga andra känslor heller, är inte, som många gärna ser det, en ”kraft” som kommer någon annanstans ifrån för att parasitera på våra kroppar. Det är snarare en evolutionärt gångbar mekanism för att sprida sina gener vidare samt skydda sina barn och sin flock. Det gör oss även glada och tillfreds med oss själva att visa godhet mot människor. Därför är det, med grund i människans natur, det rimliga att visa kärlek och uppskattning gentemot sin omgivning.

Jag förstår inte kritiken av objektivismen, för jag tycker det verkar vara en ytterst rimliga filosofi av vad jag har läst. Till och med jag har märkt av det som Henrik beskriver, att folk hoppar på objektivlister och framförallt Ayn Rand lite hursomhelst, det senaste jag hörde var att Ayn Rand var ”galen”, ”en dum, galen hora” och tyckte det var moraliskt försvarbart att döda sina barn. Det sista är helt enkelt inkorrekt, eftersom hon inte ansåg det korrekt att göra något som var i konflikt med en annan individs rationella egenintresse.

Men jag förstår verkligen hur jobbig situationen måste vara, för det finns få saker som är så jobbiga som när folk vägrar ta en på allvar men ändå insisterar på att ”diskutera” saker med en. Jag blev ganska ofta utsatt för samma sak apropå att jag är nyliberal; folk menade att jag bara ville ”ta bort” allt socialt skyddsnät på en gång och att människor skulle dö ute på gatan, vilket inte alls var min åsikt. Det är ungefär lika moget som att jag skulle skrika ”tjuv, tjuv” till alla socialister som yttrade sig om politik, eftersom de vill att staten ska ta våra pengar.

Äntligen avklarat.

Jag har nu läst ut American Psycho, och oj, vilken bok. Den var stundtals så obehaglig att jag var tvungen att dra till skolan en timme tidigare för att våga läsa den, men helt fantastisk.

När den här scenen dök upp i boken så kunde jag inte låta bli att gråta. Det är så tragiskt men samtidigt så genialt att jag börjar rysa.

Även om jag måste erkänna att det är ganska skönt att ha det avklarat, då upplevelsen var allt annat än lustfylld till och från, så måste jag rekommendera alla att läsa den. Det är en helt otrolig bok.