Omslagsflickor och utseendehets.

Aheh. Detta är omslaget till tidningen Pause. Det är väl liksom inte värre än omslag i regel är. Lättklädd brutta med förföriskt leende och så vidare. Jag är verkligen inte en sådan som brukar lacka på grund av snedvridna ideal och så vidare, har liksom acepterat det som en del av min vardag.

Men varför i helvete har de tryckt upp hennes bröst på det där fruktansvärt vulgära sättet? Det är ju helt uppenbart att hon har för små bröst för tidingens ”standarder”, men om de nu måste ha en storbystad omslagsflicka så kan de väl fixa till det på ett snyggt sätt. Det där ser ju bara helt bisarrt ut. Det är ungefär som fotosessioner med ”tjocka” tjejer, där de redigerar bort en massa och håller på och har sig.

På något sätt tycker jag att det ger ännu mer felaktiga signaler än en vanlig ashet tjej som är normalt överretuscherad. Det är liksom som att säga: ”Hej tjockisar/småbystade/whatever, här får ni plats i media. Men vi kommer att göra en klar poäng i att NI INTE DUGER SOM NI ÄR. Fast vi har fortfarande publicerat bilder på er, så vi har gjort vårat i utseendedebatten.” Desutom så är tidningarna alltid väldigt noga med att poängtera att modellen ifråga är överviktig.

Om folk bara hade hållit sig till de klassika omslagsflickorna så hade allmänheten kunnat anklaga idealen för att vara orealistiska, men nu invaggas folk i en illusion av att idealet som presenteras är mer tillåtande. Men sanningen är tyvärr att de inte så perfekta modellerna är en väldigt liten parantes inom dagens media.