Öppet tack till Empan.
Föresten Empan, jag inser nu mitt misstag. Jag har hela tiden levt i den felaktiga illusionen av att jag är värd någonting i mig själv, oavsett vilken uppmärksamhet någon ger mig. Jag tar tillbaks, faktiskt. Jag är nu villig att uppfylla heteronormen, operera mina pattar, färga håret blont och gör allt som står i min makt att uppfylla samhällets krav på hur en kvinna skall vara.
Jag skall varken tala för mycket eller för lite, vara smal men ha former, ta plats, men inte mer plats än killarna, vara smart, men inte visa det om det inte efterfrågas. Faktiskt. Det är min dröm. Har egentligen alltid varit, men jag har varit för fast i feministisk propaganda för att kunna inse det.
Det känns bra att du har fått mig att inse att det enda sättet jag kan ha ett värde på är genom att vara en kvinna, och få bekräftelse av män. Faktiskt. Jag är glad att du drog mig upp ur detta träsk av självförnekelse.
Jag avlider av den totala idiotin.
Alla är feminister, men på olika sätt och uttrycker ju olika innebörd. Bara för att man ser ut på ett visst sätt behöver det inte betyda att man inte är feminist. Det är som att säga att opererade bröst automatiskt gör någon till ickedjurvän. Jag vet strippor som är feminister. Det har inget med utseende att göra – man ska hylla sig själv som kvinna på alla sätt, och framhäva sin kvinnlighet ännu mer för att klassas som feminist, tycker jag – det är att vara RIKTIG feminist och inte göra om sig själv till ett utseende som liknar mer än mans än en kvinna. Vi tjejer kan bära byxor, men varför bär inte killar tjol? Vi tjejer kan bära lågklackade skor, men varför har inte män högklackade? Varför är inte fabrikers arbets-inredning anpassat för långa naglar, golvet på arbetsplatser mjukt för att tjejerna ska kunna jobba i höga klackar o.s.v? Vad jag vill säga är att kvinnan är förtryckt genom att tvingas anpassas i mannens normer på arbetsplatser till exempel och får inte använda för utmanande (kvinnliga) kläder, inte ha för stora bröst, eller för långa naglar och har hon långt hår ska det helst vara uppsatt eller i hårnät (för “hygiensika skäl”?!) Kvinnans rätt att utrycka sin rättmätiga kvinnlighet anses “ful” och förnedrande för henne själv. Att säga sig vara feminist och inta en mans uteende och attribut tycker jag är helt fel väg att gå. Det motsatta borde göras. Det är ju som att säga att idealet för att passa in är att vara en man, med en mans egenskaper och upphöja de egenskaperna till norm i samhället.
Om ett barn lär sig använda en hammare (manligt) anses det vara rätt och riktigt medans användandet av nagelfil eller smink är fel, fult, förnedrande och dåligt. Bara de typiskt manliga attributen och egenskaperna ska upphöjas? Ska det bli helt gämnställt får väl männen börja gå i högklackat, sminka sig och beaka sina kvinnliga sidor o.s.v. i stället för att vi tjejer ska klippa våra hår och dölja våra ben i jeans?
Jag tycker om 1700-talets ideal när de kvinnliga egenskaperna hyllades till max; alla framgångsrika män var “fjollor”, de skulle svimma, gråta, uttrycka sina känslor stort, skratta högt, de bar lockade blonda peruker, sminkade sig, trippade runt i högklackade skor, klädde sig i spets, de skulle alltid tala intelligent, artigt med takt och ton och bete sig som en kvinna eftersom kvinnan helt enkelt var “finare” och mer fullbordad som varelse! DÄR talar vi feminism!
Jag kräven lite öppen credd för den välformulerade taglinen! Ha en bra dag adjö
Linda: jag håller absolut med dig på vissa punkter, och med mitt lilla utlägg om operationer och blonderingar menar jag bara att jag skall göra allt som står i min makt att uppfylla könsrollen, inte att det är dåligt att göra det. Jag har presenterat lite samma tanke imitt inlägg “blondinbella, en sann feminist.” Däremot sätter jag mig emot att alla skulle vara feminister, jag tror till exempel inte att Empan är det, eftersom hon aktivt bidrar till synen på att kvinnor inte är något värda utan män. Förvisso tror jag väl att hon vill ha lika lön för kvinnor och män och så vidare, men feminism är ju så mycket mer än det.
På 1700-talet var ju fortfarande männen de som hade inflytande, så jag skulle knappast klassa det som feministiskt. När det gäller idealet är det ju bara det motsatta, lade det ens någon värdering i att det var kvinnligt?
Empan: nja, jag vet inte. Du tar mina bilder och har i ditt inlägg utan tillstånd från upphovsmannen(dvs mig), så jag tror nog inte att jag tänker vara så tillmötesgående.
Örghl, männskligheten…