Kvinnohat och skämtsamhet.

Jag blir en smula ledsen över min egen naivitet. Jag trodde, helt seriöst, inte att det fanns folk som tyckte att feminister ”bara fått för lite kuk”. Jag trodde att det var en myt och en provokation. Tyvärr så hade jag fel, och det är ganska äckligt. Jag mår väldigt dåligt av hela grejen, faktiskt. Det är jobbigt när folk har åsikter som är så fundamentalt skilda från mina eller någon jag känners. När det händer så blir jag mycket konfunderad. Jag fattar i regel inte grejen. Jag tror att det ofta har att göra med att folk tycker det är kul att skapa debatt för sakens skull, med syftet att göra folk så arga de kan. Jag tycker inte det. Jag debatterar för att jag bryr mig om saker, och har vissa värden jag känner mig nödgad att försvara.

Jag är ganska mycket av en bitterfitta när det kommer till diskussioner, tror jag. Det handlar inte om att jag saknar humor eller att jag är bitter, men jag tycker faktiskt inte det är kul när folk gör sig lustiga över andra personer på icke utstuderade vis(typ säga att någon är ful, eller tjock, typiskt tråkigt), eller när folk skämtar om politik, eller håller på och skriver kontroverisella saker bara för sakens skull. I mina ögon skadar det mycket mer än det ger. Jag blir bara ledsen av det. Jag gillar inte den mentalitet som vuxit fram, att allt kan bortförklaras med att det är ”ett skämt”, eller att det är aktivt provocerande. Jaha, tänker jag. Det spelar ingen roll, för sagt är sagt, och om någon skriver något på skämt så kommer det att stå kvar ändå, och påverka folk ändå. Hur ironiskt det än var.

Strindberg, till exempel, kanske bara skämtade hela sitt liv. Folk tog honom på allvar ändå. Och så hatade folk kvinnor, också.