Att blogga för sig själv.
I början var den här bloggen, helt ärligt, bara till för mig själv. Jag ville ha respons, givetvis, men jag skrev ändå precis vad som behagade mig. Men allteftersom tiden har gått så har den blivit mer och mer formad efter de personer jag vet läser.
Jag tror att det är oundvikligt att det blir såhär. Jag tror att alla bloggar, oavsett vad intentionen var till att börja med, till slut formas mer och mer efter sina läsare. Speciellt när man känner stora delar av sin läsekrets.
I regel så har jag ganska mycket prestationsångest när jag skriver ett inlägg. Jag vet ju att många av mina bekanta kommer läsa det. Det i kombination med att jag saknar vettiga saker att skriva om har lett till dålig uppdatering. Jag är helt enkelt rädd för att skriva något som någon skulle kunna uppfatta som meningslöst.
Jag får med andra ord träna på den, publicera lite inlägg om kläder och teckningar, typ. Låter bra.
Dagens dock-look känns i övrigt som en hit. Jag ser ut som en lobotomerad överklassunge, något jag alltid drömt om.
Ah, förstår hur du tänker och det där spökar i mig ibland också men så försöker jag tänka att det ju inte spelar nån roll om nån skulle tycka att ett inlägg var meningslöst… För det gör det ju inte, eller hur?
Det där är fett jobbig man. När ens språkliga frihet successivt slinker en ur fingertopparna, när konflikten med sitt hypotetiska spegeljag pluggar igen inspirationsflödet och när bloggandet till slut bara upplevs som ett jävla tvång för att tillgodose den i etern till synes blodtörstande massan och man känner sig så jävla besviken över att man är låst, locked up in spofford tillsammans med mobb deep, att skrivandet inte längre ger båda parter samma tillfredsställelse som förut, då orden likt en stackars snubbe med lepra förlorar sina uddar fastän man så gärna åter vill omhölja bloggen i den forna, spännande men ack så angenäma stämningen som tycktes perfekt, som bara väntade på – var beredd att när som helst lyfta armen i en segergest – att någon skulle utföra storverk, allt fanns ju där. Ja, så känns det att vara en gammal bloggare, men det där med teckningar och kläder var en bra idé, den är fan vattentät.
Ja, tyvärr är det ju faktiskt så att ursprungliga intentioner mer eller mindre medvetet får ge vika för läsekretsen. Men jag tycker att du behåller din integritet bra!