Bilddagböcker och vänskap.

Jag är medlem på en sida vid namn bilddagboken(namnet talar för sig själv). Att logga in där är som att förflyttas 5 år tillbaks i tiden. Jag går in på mina gamla vänners profiler där de lägger upp fula bilder på sig själva och skriver typ: “jag är så jävla ful förlåt ni behöver inte påminna mig”. Och jag tänker: “ja, du är ful” och klickar vidare. Skrattar kanske lite om de har något smaklöst plagg på sig.

Men alltid när någon lagt upp en sån här bild, hur ful den än är, så finns det minst tre personer som skriver typ: “neeeeeei, du är ju jättesöt snuttegullsan”. Fattar inte grejen, för det är ju så jävla uppenbart skitsnack. Att slänga tvångsmässiga komplimanger omkring sig gör bara att trovärdigheten sabbas och att det inte betyder något när man verkligen menar det. Om man säger till alla att de är söta så tar ingen det på allvar. Jga skulle rentav bli lite sårad om jag la upp en ful bild på mig och mina vänner skrev att jag var jättesöt. Det skulle ju indikera att de trodde att jag behövde bli övertygad om det, liksom.

Hursomhelst så tröttnar jag på gäng där väldigt mycket av umgänget går ut på att bekräfta varandra. En form av det här är det jag nyss beskrev. Det är i längden så otroligt ointressant att hänga med folk som alltid tycker att alla andra är så söta och fina, och det var ju därför jag slutade med det för tre år sedan. Jag är glad att mina nuvarande kompisar vågar säga att jag är ful när jag sovit 2 timmar och inte druckit kaffe, faktiskt.