Stimulans tack.
För många dagar har försvunnit i en visserligen mycket angenäm men fortfarande trögflytande sörja av chilla i sängen/laga mat/städa/gå i solen/spela spel, men framförallt ett jävla massa mysande.
Då mina problem har lagt ner, och jag faktiskt är på relativt bra humör, eller till och med väldigt bra humör, så har jag inget att tänka på. Resultatet blir att jag blir uttråkad. Jag behöver stimulans. Frågan är: hur skaffar man sig sådan? Jag har glömt hur man gör.
Framförallt så blir jag inte längre stimulerad av långa diskussioner med mina vänner eller föräldrar, för det är antingen för svårt att nå fram eller för enkelt. Och det är ytterliggare en anledning till att börja engegera sig politiskt: jag kommer träffa människor som har liknande åsikter som jag, men som jag ändå kan få ett ideutbyte av.
Jag tror att det är väldigt vanligt att sträva efter att vara nöjd med sin tillvaro men att sedan bli så uttråkad i längden att man medvetet (eller kanske oftare omedvetet) förstör för sig själv, för att återigen hamna lite under ytan och ha något att sträva efter. Om det sedan ska ses som positivt eller negativt vet jag inte. Det kanske bara ska vara helt enkelt.
jag har också funderat på att engagera mig politiskt. frågan är bara om jag klarar av att lägga band på mig i diskussioner och dylikt, har nämligen svårt för det, att inte bli upprörd