Jag och min blogg.

Ibland önskar jag att det här var en sån blogg där man hittade bilder på mig i motljus och korta, poetiska texter. Men det är det inte. Det här är en väldigt känslokall blogg, även när jag skriver om mina känslor. Det är lite synd. Jag skulle vilja våga publicera annat här, typ noveller, dikter och liknande, men jag är för feg för det.

Jag tror det är för att jag är rädd för att min bloggpersonlighet, som känns väldigt mycket jag, ska bli “nedsmutsad” med massa trams(lite som att det kan vara hemskt ångestladdat att läsa inlägg som är ett halvår gamla, för de har inget med personen jag är idag att göra). Jag anser att den här bloggen representerar mig väldigt väl och vill inte få mig att framstå som någon slags bög.Jag vågar inte visa upp min”ung & svår, 17 år”-sida för er. Jag tycker att det mest genanta som finns är att vara kliché.

Det är intressant det här, med hur min självbild och framförallt mitt ideal tar sig uttryck i hur jag ser på min blogg. Det är ju en mild form av konceptualisering, då jag borde våga skriva allt jag vågar skriva eller säga över huvud taget här. Jag tycker jag borde ha växt ifrån det nu, men uppenbarligen inte.

Jag funderar på att skapa något slag sidoprojekt till det här. Så kan den här bloggen fortsätta vara jag och så kan jag publicera mer skönlitterärt och känslosamt material på något annat ställe. Vad tror ni? Skulle jag kunna publicera novller, dikter och liknande här och komma undan med det, eller skulle det bli alldeles för spretigt? Och inga fjantsvar av typen “gör som du vill” eller liknande. Jag vill verkligen veta om jag bör ha det separat eller här.