Uttråkning och lovångest.

Idag ha rjag mitt sista matteprov för sommaren. Sen behöver jag inte gå till skolan igen på tio veckor. Det känns nästan lite vedmodigt att inte ha något att göra på dagarna längre. Jag löper ju numera en stor risk att bli oändligt uttråkad.

Att vara uttråkad är min grej. Det händer minst en gång varje dag och i vilket sammanhang som helst. När jag är med folk och när jag gör något likväl. Framförallt när jag ska somna, då brukar jag ha väldigt tråkigt. Det finns två olika aktiviteter som jag aldrig har tråkigt under, och det är när jag har sex eller när jag berusar mig. Detta leder till en viss ångest inför lov, för då finns det mindre att göra. Dessutom är folk i regel bortresta.

Jag funderar på att försöka finna någon slags innre harmoni så att jag kan sitta hemma eller ta en promenad med mig själv utan att tycka att det är trist. Jag tror även att det skulle kunna hjälpa mig att sluta röka, eftersom jag ägnar mig åt det framförallt för att jag är uttråkad.