Ett relativt omoget inlägg där jag dissar indiekids för att deras kultur bygger på att dissa folk inbördes.

Indie måste vara den absolut lamaste subkulturen som finns. Jag vet inte hur det var “från början” men mitt generella intryck är att det enda kulturen handlar om är att vara full, snygg och dissa andra indiekids för att de bara bryr sig om att vara just fulla och snygga.

Hursomhelst; igår var jag på väg hem från stan med en vän och träffade en indiebrud. Hon hade varit på någon cool klubb och gjort någon cool grej, men det hade inte varit roligt alls, snarare ångestladdat, eftersom det fann så många “spända indiekids” där. Ingen avslappnad stämning. Dissiga och dryga hade de varit också. Sen fortsatta hon dissa allt på ett sätt som tydligt signalerade att hon minsann var bättre som var mörk och svår, helt utan humoristiska undertoner.

Men hon missade ju hela grejen med att hon var precis likadan själv. Det kan ju  mycket väl hände att hon vantrivdes i sin kultur men så enkelt är det att för att “vara någon” bland indiefolk så krävs ett visst engagemang i form av att gå på rätt ställen, ha rätt kläder och göra rätt saker, annars hamnar man helt enkelt inte där. Det är så förbannat drygt med folk som uppenbarligen innehar en upphöjd position inom en subkultur, och för den sakens skull måste dissa “packet”. Kanske handlar det om att man har insett vilken skit det är, men jag är mer inne på spåret att dissandet ligger i subkulturens och framförallt indiekuturen själ. Man måste helt enkelt hata världen för att vara någon, och den som hatar(/uttrycker hat mot)världen mest vinner.

När folk hatar folk för att de är som dem fast ett steg längre ner på den herarkiska trappan så är det bara löjligt. Speciellt när det herarkiska trappan i det här fallet inte behandlar några andra kvalitéer än utseende, klädsel och ställen man hänger på. Mitt generella intryck är att även folk som ingen tycker om kan vara högt upp i herarkin, hur nu det är möjligt. Ett faktum är i alla fall att det är ytliga kvalitéer som är den enskilt mest avgörande faktorn. Alltså; folk som lyckats bättre med sin ytlighet hatar folk för att de är ytliga på ett så dåligt sätt, på något annat vis kan jag inte tolka det hela.

Kan inte alla indiefjantar bara sluta dissa varandra och inse att de är samma skrot och korn allihopa, då skulle jag kunna tänka mig att ha en aning högre respekt för dem (inte för att jag tror det är intresserade av den, jag har ju trots allt inte ätstörningar).

Uppdatering: jag har rättat stavfelen i det här inlägget eftersom min pojkvän mycket ofint kommenterade dem(att stava inbördes med två n var tydligen ett stavfel av kosmisk kaliber, enligt honom). Eftersom jag tänkte att han inte skulle behöva skämmas för sin flickvän så gjorde jag den stora uppoffringen att rätta det. *bitter*