Återvänder med nya krafter (den som lever får se).

Jag ber om ursäkt för bloggtorkan. Jag funderar på att sadla om här i bloggen, lägga in mer privatliv, mer bilder, mer kläder. Sånt är roligt, tycker jag, och håller dessutom bloggandet igång. Jag vill inte sluta skriva bara för att jag inte hittar ett ämne som verkligen engegerar mig.

Dessutom är avsaknaden av kommentarer, och därmed avsaknaden av bekräftelse, tråkig. Jag tycker om när folk ger mig uppmärksamhet och kommenterar det jag skriver, men för att få uppmärksamhet måste det ju finnas material att bli uppmärksammad för.

Mitt mående och mitt skrivande visar ett tydligt samband. När jag mår bra och framförallt när jag har energi så skriver jag. När jag har så kallad “balans” i livet. Jag får även en viss balans genom att skriva, dels genom privata ateckningar, men offentligheten i bloggen gör att jag känner mig tvungen att komma till en slutsats när jag skriver om det, det är ett bra medel för självanalys, och ett skönt sätt att slippa tråka ut mina vänner med mitt ständiga tjat.