Mysigt med behandling.

Hasselapedagogiken är en behandlingsform som jag är djupt kritisk mot. Jag är å andra sidan djupt kritisk mot all form av institutionsvård, men Hassela verkar vara lite extra flippat. Min åsikt om det hela baserar sig förvisso mest på Lo Kauppis bok Bergsprängardottern som blev exploderade, vilket väl inte är en vidare objektiv källa.

Jag lurkade i alla fall runt lite om det här, och fick fram att det är ovanligt att ungdomarna är missnöjda och brukar ha svårigheter med att lämna hemmet eftersom de trivts så bra och kännt sig så trygga där, som om det skulle vara något positivt.

Hela konceptet med vård är ju att man ska kunna leva ett normalt liv ute i den vanliga världen efteråt, inte att man ska ha trevligt på behandlingshemmet, även om det givetvis är ett plus.  Ett behandlingshem som är så pass måna om att berätta om hur jävla mysigt allt är som de är på hassela känns inte särskilt vettigt, de ska ju trots allt behandla folk.