Den eviga viktdebatten.

En av de största snackisarna år 2009 har varit Ralph Laurens val av modell, eller snarare retuschering. Jag kan verkligen inte förstå varför folk är arga, jag tycker det är mycket märkligt.

För den som missat det är det inne att vara smal, något som för många är extremt kontroversiellt. Ralph Lauren drar trenden lite för långt, genom att langa upp en bild på en tjej som omöjligt kan påstås vara naturligt eller sunt smal; om hon hade sett ut sådär hade hon varit ätstörd.

Men vad är egentligen problemet. Det ideal vi har idag är osunt, även om en tjej skulle vara så smal som det krävs för att passa in i rådande ideal “naturligt” så skulle det bero på en ämnesomsättningssjukdom eller liknande. En frisk, normal människa som rör sig och äter lagom mycket kan helt enkelt inte ha så liten kroppsmassa.

Ralph Lauren drar bara detta lite extra långt, lite för långt enligt många. Vilket väl egentligen bara bevisar att det som spelar roll inte är hälsoaspekten som sådan, utan bara hur långt man går utanför gränsen, och framförallt hur uppenbart man gör det.

Kolla på Twiggy, den som skapade den smala, pojkaktiga trenden bland modeller. Hur smal var inte hon, och hon var ändå först. Ett par armar ska inte se ut som hennes armar gör. Kroppen hon har är minst lika osund, nedbantad och bortknarkad.

Kolla på Kate Moss, det skulle lika gärna kunna vara hennes kropp på bilden.

Dessa är två av våra mest älskade modeller och de är också osunt smala. Det är bara det att Ralph Laurens smalchock råkade komma lite lite fel i tiden, medan Twiggy och Kate kom precis rätt.

Men framförallt tror jag att det handlar om smak; Kate och Twiggy är smakfullt smala, ställer upp på smakfulla foton med smakfulla kläder och har väldigt vackra, smakfulla och unika ansikten. Ralph Laurens modell, däremot, har inte ett särskilt snyggt eller spektakulärt ansikte, hon ser arg och tråkig ut och har dessutom fula kläder på det aktuella fotot, som inte heller det är särskilt snyggt eller bra. Det är lite för uppenbart att grejen med henne är att hon är smal och inget annat.

Jag tror att det är det där uppenbara folk blir arga på. Det handlar inte om hur smal någon är egentligen, det handlar om hur snygg och smakfull kontexten är i övrigt. I rätt kontext kan vilket bmi som helst komma undan.

Människor gillar vackra saker, vackra foton och vackra människor, men vi gillar också att förespråka vår egen överlägsna moral. När man ändå tycker att något är fult så kan man lika gärna passa på att statera hur dåligt och hemskt man tycker att det är med detta sjuka, osunda ideal. Fast när någon är smal, smakfull och snygg så blir det plötsligt okej, även om bmi:t råkar vara precis detsamma.