“Fet och stolt”.
Läste en artikel med titeln Fet och stolt i DN, som handlade om att alla feta borde stå upp för vad de är, som Pride ungefär, fast för överviktiga.
Folk som anser att feta är en minoritetsgrupp på samma sätt som homosexuella är det och att man borde acceptera feta människor i högre utsträckning måste vara mycket illusionerade av floskler om allas lika värde och tjat om att det mest är generna som styr. Skillnaden på att vara fet och att vara homosexuell är att fetma är ett tillstånd som är självförvållat, möjligt att åtgärda och dessutom bevisligen skadligt för din hälsa. Även om man har olika metabolism finns det ingen som har fetmarelaterade hälsobesvär trots bra kost om rimlig motion. Ingen.
Uppdatering: Det jag stör mig på är jämförelsen mellan feta och homosexuella som likvärdiga grupper i samhället. Givetvis tycker jag inte att feta saknar människovärde.

Johodå, det finns många som är överviktiga trots bra kost och motion. Don’t moralize. Fat pride handlar om att få ha ett egenvärde trots att man är fet. Kan du inte ens ge oss det?
Självklart ska även feta få ses som människor, men jag tycker inte att man kan se det som en minoritetsgrupp i stil med homosexuella. Vad det gäller fetma i samband med kost och motion så har jag aldrig träffat en människa som inte är fet av en anledning. Det är dock bara min empiriska kunskap och det är möjligt att den uppfattningen bör revideras. Som jag har förstått det är dock undantagen från den regeln för det mesta relaterade till ämnesomsättningssjukdomar, ofta utlösta av en från början keff kost och motion men i det dåvarande läget inte möjliga att lösa, men du får gärna berätta hur ett sånt fall kan se ut.
Visst, fetma är inte något som bör sträva efter att se som oporblematiskt, som homosexualitet. Jag kan ändå tycka att det ligger något sympatiskt i att det finns enligt WHO:s klassifikation feta, vuxna människor som går ut och säger att de ser sin vikt som normal för dem och inte har för avsikt att gå ned i vikt. Mitt intryck är att många har en uppfattning om hälsoriskerna med högt BMI som är överdriven i förhållande till den evidens som finns, och detta kanske kan ge en viss motvikt. Sambandet mellan ökande BMI och dödlighet i hjärtsjukdom etc. är komplicerat och hänger ihop med andra riskfaktorer; bland äldre personer kan det vara svagt eller obefintligt (se bakgrunden i SBU:s rapport för hänvisningar). Det är inte heller säkert att avsiktlig viktnedgång medför minskade risker. Vad som är viktigt ur folkhälsoperspektiv är kanske framför allt att söka förhindra utveckling av fetma bland barn och ungdomar.
För det första är väl fetma inte ett minoritetsproblem, utan nästan ett majoritetsproblem… och det är ju helt klart ett problem som är kopplat till risker, även om Karl har rätt i att det är ett ganska komplicerat förhållande, ffa vad gäller äldre kvinnor som får ett ganska gott skydd mot osteoporos med lite extra kroppsvikt.
Sedan är det väl viktigt att hålla isär runda människor och feta människor, för att uttrycka det plumpt (sorry för ordvitsen). Och det finns nog rätt många som ligger strax ovan BMI 25 (gränsen för övervikt) som tränar och äter bra men som inte håller sig inom gränsen för normalvikt (jag var en sån en gång i tiden). Och visst har du rätt, om man har BMI över 35 så finns det naturligtvis en anledning i grunden. Så vi tycker nog rätt lika egentligen – jag var lite upprörd över alla bloggar om denna DN artikel som jag uppfattade som en attack mot oss överviktiga.
Peace!
Jag har inte skrivit något om bmi i inlägget, eftersom att jag tycker det är ett värdelöst mått. Om man får problem pga sin övervikt så lever man dock antagligen fel, det står jag fast vid.
Och nej, fetma är inget minoritetsproblem i och med att det är ett av de största vi har idag, men om man skulle se feta som en grupp i stil med homosexuella skulle det helt klart vara en minoritetsgrupp.
Men det är ju i stor utsträckning BMI som används för att definiera fetma i samhällsdebatten, även om t.ex. midjemått förmodligen är bättre på att förutsäga risken för allvarliga hälsoproblem. De som pratar om att folk med “bonuskilon” kan leva hälsosamma liv vill antagligen att folk skall lära sig skilja mellan skadliga och mer oskyldiga hög BMI-tillstånd (jag har inte läst böckerna det refereras till i DN-artikeln). Om det du menar med “fetma” som något “bevisligen skadligt” etc. är något som inte definieras av BMI, är du väl stor till del inne på samma linje som dem.
“ingen” är lite för starkt ord för det är helt enkelt inte sant. Det finns en sällsynt genetisk sjukdom som gör att nästan all näring omvandlas till fett. Valet dessa människor får i livet är att bli extremt överviktiga, dö av fettrelaterade sjukdomar eller dö av svält. Men jag förstår givetvis att du inte syftade på dom, dessutom är den så ovanlig att det är inte det som det handlar om när det gäller feta människor i allmänhet. Jag håller med dig att det är lite magstarkt att jämföra det med att vara homosexuell eller en annan minoritet.
Feta, spinkiga, svarta,vita, långa, korta, gamla. unga, hårdrockare, hip-hopare, arbetslösa, arbetsnarkomaner, kristna, ateister osv etc
har alla en sak gemensamt: de tillhör en minioritetsgrupp och deras rättigheter ska inte kränkas av en annan minioritetsgrupp som råkar vara i majoritet.
Så enkelt är det.
Man måste ju få vara fet om man själv vill, de vore ju lite fruktansvärt om man inte fick samma behandling i samhället bara för att man är fet.
Det är ju rätt vanligt att folk som är feta ses som lata osv. Man kan väll säga att de är det i någon mening när det gäller att sätta stopp för sitt ätande, som antagligen har sina orsaker i nått, typ psyke, mättnadskänsla osv.
Sedan får man ju komma ihåg att även ifall en fet person lyfter lika mycket skrot som en tunn, så måste ju den feta lyfta mer för att den antagligen käkar mycket mer ;)
Har du hört talas om LCHF? Man kan vara tjock med frisk.
Däremot, om man är sjukt fet så är man sjuk, eftersom du har ätit kolhydrater och mycket socker, som leder till extrem övervikt och ohälsa.
Vad har LCHF med det du säger att göra? Jag har dessutom inte påstått att man inte kan vara överviktig och sund.