Håhåjaja.

Henrik Sundholm har skrivit ett inlägg om objektivism som jag måste kommentera. Jag vet själv ganska lite om den objektivistiska läran, inte så mycket mer än än det jag läst på wikipedia, men ett citat ur hans text förklarar ganska bra varför jag tror att folk ogillar den.

Jag tror att hennes moralsyn är det mest konturskarpa i det här avseendet, och hur hon skildrar den i sina romaner. Det är möjligt att belackarna, när de läser Rand, om de läst Rand, medvetet eller undermedvetet känner igen sig själva i hennes skurkar. Inget kan göra riktigt lika ont, för ingen har någonsin kastat en lika bjärt som otvetydig förkastelsedom över altruismen och den irrationella egoismen. Hon säger: en moralisk individ är en individ som svär vid sitt liv och vid sin kärlek till det, att alltid leva för sin egen skull och aldrig kräva att någon annan skall leva för hans.

Folk ogillar gärna människor som, i alla fall på ytan, ifrågasätter det som man har fått höra sedan barnsben, i det här fallet att alltid vara snäll och tänka på andra. Det är en sanning som har präntats in i oss sen vi var mycket små. Det rand säger behöver dock inte motsäga att man är snäll mot andra, då kärlek och vänlighet har goda rationella grunder.

Kärleken, och för den delen inga andra känslor heller, är inte, som många gärna ser det, en “kraft” som kommer någon annanstans ifrån för att parasitera på våra kroppar. Det är snarare en evolutionärt gångbar mekanism för att sprida sina gener vidare samt skydda sina barn och sin flock. Det gör oss även glada och tillfreds med oss själva att visa godhet mot människor. Därför är det, med grund i människans natur, det rimliga att visa kärlek och uppskattning gentemot sin omgivning.

Jag förstår inte kritiken av objektivismen, för jag tycker det verkar vara en ytterst rimliga filosofi av vad jag har läst. Till och med jag har märkt av det som Henrik beskriver, att folk hoppar på objektivlister och framförallt Ayn Rand lite hursomhelst, det senaste jag hörde var att Ayn Rand var “galen”, “en dum, galen hora” och tyckte det var moraliskt försvarbart att döda sina barn. Det sista är helt enkelt inkorrekt, eftersom hon inte ansåg det korrekt att göra något som var i konflikt med en annan individs rationella egenintresse.

Men jag förstår verkligen hur jobbig situationen måste vara, för det finns få saker som är så jobbiga som när folk vägrar ta en på allvar men ändå insisterar på att “diskutera” saker med en. Jag blev ganska ofta utsatt för samma sak apropå att jag är nyliberal; folk menade att jag bara ville “ta bort” allt socialt skyddsnät på en gång och att människor skulle dö ute på gatan, vilket inte alls var min åsikt. Det är ungefär lika moget som att jag skulle skrika “tjuv, tjuv” till alla socialister som yttrade sig om politik, eftersom de vill att staten ska ta våra pengar.