Jag vill inte vara rädd längre.
På sista tiden har jag blivit en väldigt nervös människa. Jag tror det började när jag läste American Psycho.
När jag var ung *blicka sentimentalt ut* så var jag orädd, jag följde med främmande män hem, gick på tunnelbanespår och hade allmänt ofog för mig. Kanske inte så jävla crazy, men bättre än nu då jag inte ens vågar gå ut och fest på vintern av rädsla för att halka på isen på hemvägen. Har även svårt att sova för att jag är rädd för att Patrick Bateman sk komma in och sätta fast mig i golvet med en spikpistol. Att följa med någon hem från krogen är inte på fråga.Jag har fan till och med blivit nojig för lungcancer, helt otroligt.
Det jag ville komma till är att jag har blivit en rädd liten tant och att jag vill sluta med det. Hur gör man då?
De där orsakerna att vara rädd är väldigt olikartade. Det går nog inte att behandla dem i ett svep. Ta en bit i taget.
För det första tror jag man måste skilja på självbevarelsedrift och rädsla. Somliga situationer är helt enkelt olämpliga att sätta sig i om man har en möjlighet att undvika dem och dessutom inte klarar av att hantera dess möjliga konsekvenser.
Samtidigt måste man konfrontera de rädslor (och hjärnspöken) man har för att helt enkelt må bra i sin vardag. Detta bygger i sin tur självförtroende…och är det något som jag tror potentiella Batemansnubbar undviker så är det att utse offer bland de med självförtroende (och IQ).
Jag kan ha fel. Det vore inte första gången. (Andra eller tredje möjligtvis… ;))