Kawaii!

Den sjukaste subkulturen någonsin är enligt mig Kawaii-kulturen, något som är väldigt stort i Japan och i princip går ut på att vara så söt på ett väldigt försvarslöst sätt.

Hursomhelst så läste jag nyss ut boken Kawaii, som handlar om kawaiikultur i allmänhet och den japanska idolagenturen Johnnys i synnerhet och Martina Lindqvist, som skrivit boken, förklarar fenomenet så jävla bra.

Kawaiikulturen är på sitt sätt en samhällsprotest. I sin kamp mot traditionella värderingar är kawaii en anarkosyndikalistisk livsstil. Unga chockar den äldre generationen – inte genom att vara smutsiga, högljudda och bråkiga, utan genom att vara fullständigt infantila. Bära runt gosedjur, klä sig i små veckade kjolar och ha klippkort på Tokyo Disneyland.

Kawaiikulturen är verkligen helt efterbliven och tyder på ett så himla sjukt samhälle, jag mår lite dåligt när jag ser hur folk här tar den till sig, för det är verkligen så tragiskt att folk lever sina liv med målet att bli så urbota korkat, värnlöst och patetiskt gullig som möjligt. Cupcakes är för övrigt ett prima exempel på något som är kawaii. Bleh.