Tänk på barnen i Afrika.
Sånt här älskar jag. Hanna friden har fått en kommentar en en snubbe som tycker att man inte ska bry sig om feminism, för att västvärlden ändå håller på att gå under(vad han menar med det är oklart). Han liknar det hela vid en långtradare som ska köra över dig och avskavt nagellack, dvs; västvärldens kulturella regression är långtradaren, ojämställda villkor för kvinnor är nagellack.
Jag älskar människor som tycker att man ska skita i alla andra problem bara för att det dyker upp ett större, man ska bara jobba på det största och sätta allt annat åt sidan.
Jag har abar negativa arfarenheter av detta, framförallt folk som, när jag klagad epå någon lite orättvisa, sa “men klaga inte, tänk på de som har dte värre” och sedan inte gjorde något. Det spelade ju ingen roll för de som hade det värre att jag också hade det kefft. Den typen av människor är ju i regel bara såna som älskar att tracka på andras engagemang men knappast engagerar sig själva, ens i de frågor de anser vara viktiga.
Vad kul att du skriver om detta och att Hanna gjorde det, måste tipsa om ett bra inlägg på liknande tema:
http://lavalandtext.wordpress.com/2010/04/20/tank-pa-barnen-i-afrika/
Alltså jag är fett less på detta “Tänk på barnen i Afrika”-snack. Man kan tänka på dem men ändå bry sig om sina egna problem, det ena måste inte utesluta det andra! Dessutom mår de inte bättre av tankar utan behöver även HANDLINGAR. Världens tillgångar är ojämnt fördelade och västvärlden bara konsumerar mera mera mera. Det hjälper inte att vi tänker på dem. Hela samhället måste förändras.
För den delen håller jag helt och hållet med dig att de där “tänk på barnen i Afrika”-människorna förmodligen inte gör ett piss själva. De verkar bara vilja klaga på de människor som gör åtminstone något för samhället. Jag tycker att allt som människor gör för att de vill förbättra villkoren för djur, natur & människor bör ses som någonting positivt, oavsett det handlar om att faktiskt bry sig om att sopsortera och köpa ekologiskt ibland, engagera sig i feminism eller ha ett fadderbarn i Afrika. Andra tycks dessvärre inte resonera likadant. Allt är svart eller vitt för dem- och så säger de att vi borderliners tänker i svartvitt! HALLÅ ERE NÅN HEMMA? som jag brukar säga.
Jag har ofta fått idiotiska kommentarer eller till och med påhopp från folk som tycker att jag är barnslig m.m. för att jag är vegetarian och bryr mig om jämställdhet. De har tyckt, precis som dessa du skriver om, att jag ska tänka på svältande barn istället. Som om vegetarianer och feminister bara kan brinna för dessa ämnen och som om det är skit vad än man gör, om inte det man gör inkluderar volontärarbete i afrikanska, fattiga länder. Typ. Jävla trista människor det där alltså. Slår vad om att de hoppar på folk/gnäller som de gör bara för att döva sitt eget dåliga samvete.
-hej kommentar som är tre gånger längre än ditt inlägg-