Lars Vilks, jag älskar dig.

Det här med islam är ju så sjukt provokativt på alla sätt och vis, det är förbjudet att kritisera dem för då är man rasist och det är förbjudet att skydda dem, för då är man för inskränkningar av yttrandefriheten.

Jag hatar alla typer av religioner. Jag ser inte vilket syfte de fyller i ett modernt samhälle, då de inte längre kan förklara något som inte vetenskapen kan förklara, om inte med säkerhet så med en bra mycket mer rimlig modell än någon skapelsemyt. Och om vetenskapen inte kan förklara något så erkänner den i alla fall det och öppnar upp för framtida vetskap på området, till skillnad från religionen som cementerar helt orimliga uppfattningar.

De som söker religion för att finna andlighet och gemenskap är även de fel ute, för andlighet är något man kan finna i slumpmässigt utvalt wellness-skit. Mindfullness har blivit mycket populärt nu och är precis det; andlighet. Herregud, folk kan gå på yoga för att finna sig själva, men jag förstår inte hur det hjälper någon att erkänna sig till ett system som har ett stort antal redan från början skrivna lagar om hur man ska leva.

Dessutom förstår jag inte hur urvalet görs. Många religiösa påstår att de har funnit sin egen väg, men dessa människor har för det första ofta valt samma väg som deras föräldrar eller andra närstående, om föräldrarna inte ä religiösa. De är sällan inlästa på andra religioner än sin egen, möjligtvis är en kristen inläst på Judendom och kanske Islam, hen vet kanske också lite om hinduism och buddism. Det är dock ytterst ovanligt att en kristen har funnit sin religion genom att flitigt läsa sig igenom alla skrifter inom de fem huvudreligioner, studerat allas seder och bruk för att sedan välja vilken som passar bäst. Troligast är att den här personen har känt att hen tror på “nånting” och sedan tagit den tro som är närmast tillgänglig för sann.

Men i Sverige så är det ingen som begår brott i kristendomens namn, inte judendomens heller för den delen. Visserligen finns det sekter som terroriserar sina egna medlemmar och samhället de lever i (som i Knutby, där den allmänna skolan var helt infekterad av församlingens värderingar eftersom många från församlingen jobbade där), men jag vågar påstå att detta uppstår snarare handlar om om sektbeteendet än religionen som sådan. Visserligen har det hela en kristen prägel, men problemet som uppstår, det vill säga mörkande och förnekande av andra uppfattningar än den egna, skyddande av medlemmarna och isolering av medlemmar är inte unikt för kristendomen, utan förekommer i alla sekter.

Vad som däremot inte förekommer inom alla religioner (i Sverige idag) är offentlig uppvigling till brott i religionens namn. Ingen kristen skulle få för sig att gå ut och misshandla mig för att jag provocerade deras religion genom att t.ex. säga att den är dålig eller göra något som strider direkt emot den, till exempel tvinga kyrkan att viga homosexuella. Homovigsel är ett typiskt exempel på något som går strikt emot det kristendomen står för, men trots protester har ingen hotat dem som drivit igenom detta på en så seriös basis att det har nått ut i medier.

För övrigt så är islam överrepresenterat när det gäller religiösa terrordåd och teokratier. Man kan givetvis hävda att USA och även Sverige är teokratier, då det bygger på “kristna värderingar”, men det är skillnad på att hämta inspiration från en religion och att direkt kopiera de lagar som förespråkas av den heliga texten. Visserligen är ju USA mer extremt än Sverige när det gäller se kristna värderingarna, men jag skulle sannerligen inte kalla det en teokrati trots att deras system är alltför infekterat av religion för att man ska kunna kalla det oberoende. Islam är även en mer aggressiv religion än kristendom. Man kan säkert hitta saker som antyder religiöst krig i kristendomen också, men det är inte på långa vägar en lika tydlig del som den muslimska motsvarigheten jihad som är en relevant del av religionen. Och ja, jag VET att det “stora jihad” är kriget mot den ondska som finns inom en, men det finns faktiskt också ett ganska tydligt påbud att kriga mot dels förtryck av den egna religionen men kan påbjudas även i andra fall.

Till saken hör att alla som dör i jihad automatiskt blir martyrer och hamnar direkt i himlen med ett ganska stort antal oskulder och dessutom får ta med sig typ 17 släktingar/vänner. Om man nu tror på detta, vad finns det för rimlig anledning att inte begå en sådan handling. Om jag var säker på att trygga mitt egen och mina käras välmående för all jävla framtid genom att ta livet av mig, så varför inte? Att välja bort den möjligheten vore ju rentav korkat. Motsvarade ide om martyrskap och helig krigsföring finns inte inom judendom eller kristendom och jag har inte heller sett den inom buddism eller hinduism eller asatro eller någon annan religion. Inte ens de mest extrema kristna mördar i religionens namn, utan tar högst skydd bakom religionen när de begår brott som gynnar deras egna intressen. Och ja, det finns säkert undantag från detta, det finns alltid galna människor, men jag vågar fan hävda att de brott som begås i islams namn är en övervägande del av religiösa brott.

För övrigt håller FN på att diskutera en resolution, framlagt från muslimskt håll, som ska göra det förbjudet att kritisera religion. Om man ser till den allmänna attityden just så kommer detta troligen att gå igenom och jag tror att alla inser hur förödande det vore för yttrandefrihet och demokrati det vore, dels globalt men i synnerhet i länder där teokrati redan råder. Det är lite det som stör mig i den här debatten: för oss känns det kanske okej att vara snäll mot religionen, men i länder där den har en mycket mer betydande roll kan det vara förödande. Det är lätt att ta religionen i försvar när man har den på armlängds avstånd, då kan man gärna påstå att det rör sig om andlighet och kärlek. Men jag tror att de flesta inser vilken makt det kan ge om man kombinerar politisk makt med makten att kunna döma folk till evigt lidande. Det är helt enkelt inte ansvarsfullt att ta religionen i försvar.

Det finns några saker man måste acceptera och det är dela att religion som sådan inte ska stå över andra uppfattningar på något sätt och ska vara minst lika möjliga att kritisera som t.ex. nazism eller socialism. Dels för att religionen ofta är ett politiskt maktmedel men också för att man måste ha rätt att kritisera även frågor som rör personliga preferenser, som vilken glassmak eller religion man föredrar, annars kan man inte tala om yttrandefrihet då den inte bara rör politiska åsikter. En annan sak man måste acceptera är att alla religioner inte är samma grej fast i olika tappning, utan att det faktiskt finna olika religioner som tar sig olika uttryck och är olika extrema. Islam är inte samma sak som kristendom eller judendom eller hinduism, det är inte bara olika uttryck för samma sak, med små interna skillnader, det ä vitt skilda regelsystem med den gemensamma nämnaren att man tillber en gud man blint lita på existerar. Man måste således bedöma religionerna separat också, efter att man bedömt religionskonceptet.

Att hänge sig åt en religion är per definition att erkänna en världsbild som det inte finns belägg för, det är att erkänna att det finns en gud och att denna gud ser och och vill på ett visst sätt helt utan att åberopa bevis och om man tror på en specifik religion så är men liksom inte helt fri att göra sin egna tolkningar som Marcus Birro verkar tro, man har faktiskt erkänt sig sitt ett visst regelverk även om man kanske inte är strikt bokstavstroende.

Det är därför jag tycker att Lars Vilks är bra. Jag tycker fan i mig att han förtjänar medalj för att han vågar ta upp debatten trots risken han uppenbarligen utsätter sig för. Huruvida hans konst är bra eller ens förtjänar att kallas konst i sig är en annan sak, men faktum kvarstår att han bevisar en viktig sak, det vill säga att islam är en religion som har många känsliga utövare, även i ett sekulärt land som Sverige. Utövare som inte drar sig för att mordhota eller överfalla honom för att han har avbildat Muhammed. Om man viker sig för det religiösa våldet så låter man våra demokratiska rättigheter gå i stöpet för en grupp människor som lever i en från början helt ogrundad tro om hur saker och ting förhåller sig. Ingen skulle acceptera att politiska åsikter behandlades på samma sätt, så varför är det okej att religion gör det?