Rätten att slippa.

Något som ofta åberopas i rökdebatten är folks rätt att slippa cigarettrök i diverse sammanhang. Jag vill för det första påpeka att det är ett argument som skulle kunna appliceras på alla situationer där någon uppfattar något som störande, t.ex. min rätt att slippa skrikande barn på tunnelbanan(det finns få saker som kan få mig att hata så mycket som en skrikig unge efter en lång skoldag och det är nog inget jag är ensam om heller). De flesta fattar nog vilket absurt samhälle som skulle uppstå om alla alltid skulle ta hänsyn till allas rätt att slippa något bara för att det går emot deras personliga preferenser.

Men förutom det så kan rätten att slippa något man finner störande aldrig vara större än rätten att få göra vad man vill med sin egen kropp, förutsatt att det man gör inte direkt inskränker någon annans frihet över sin(vilket det ju knappast gör om det bara uppfattas som “störande”). Sen har man vissa kollektivt framtagna regler i ett samhälle, som att man inte får knarka. Dessa regler är ofta rimliga, de flesta fattar att bruk av heroin har såpass stora negativa konsekvenser för individen, dess närstående och hela samhället att de går med på den här regeln. Vissa regler är mindre rimliga, som förbud mot cannabis som troligen kostar mer än det smakar.

Grundidéen är att människors rättigheter till sitt eget liv går först och att samhällsnyttan kommer i andra hand. Förbud av olika substanser eller beteenden måste kunna motiveras med att de fyller en väldigt stor nytta för samhället i helhet. Alternativet hade varit att man som utgångspunkt hade att staten äger allt och alla och att de endast på grund av goda skäl kan släppa det ifrån sig. Jag föredrar att äga mig själv, men jag inser att min självbestämmanderätt kan komma att begränsas för samhällsnyttans skull och det är något jag accepterar. Däremot vill jag att det ska finnas goda belägg för en begränsning, till exempel att beteendet som förbjuds skadar samhället såpass mycket att nyttan i att förbjuda det vida överstiger det upplevda frihetsbrövandet.

Alternativt att en inskränkning av min frihet leder till en ökning av allas frihet, ett typiskt exempel på detta är fri skolgång: det är förvisso en inskränkning av min frihet att betala det som krävs för skolgången, men å andra sidan är det ett system som skänker både mig och andra i samhället frihet att bli vad de vill. Det är dessutom i regel hela samhället till del att ha ett välutbildat folk, det får saker som politik att fungera bättre genom att göra utrymmet för populism mindre, dessutom ger det ett mer levande offentligt rum, en mer levande konstvärld och bättre vetenskap, eftersom fler människor får möjlighet att ta vara på sina eventuella talanger.

Men om den personliga friheten inskränks till ingen nytta så har man bara förlorat. Man har skapat ett mer intolerant samhälle eftersom människor vänjer sig vid att irriterande och normbrytande moment försvinner ur deras liv och man har dessutom fått en grupp människor att känna sig ofria till förmån för en lättirriterad skaras bekvämlighet.

Jag tror att det är bra att exponeras för saker man ogillar, detta för att det kan ge insikt om att alla människor värderar saker och ting olika och att tolerans är att föredra som lösning i många frågor. Betänk det faktum att en vettig människa aldrig skulle säga till en mor med ett skrikande barn att avlägsna sig från platsen, trots att barnskrik troligt är minst lika skadligt för öronen och humöret som passiv rökning är för någons lungor.