Folk brukar bli arga när de döms utifrån yttre premisser. Utvikningsbruden tycker att stämpeln på utvikningsbrudar som korkade borde tvättas bort och den blonda tjejen med mycket brunkräm tycker att folk borde se hennes inre istället.

Det finns så mycket fördomar och det är tråkigt. Man skulle önska att samhället kunde vara lite mer öppet och att alla skulle ge varandra ärliga chanser innan de dömde ut varandra.

Men det är tyvärr inte så det fungerar och det finns en mycket rimlig förklaring till det. Fördomar från första början är en slags försvarsmekanism. Bränt barn skyr elden heter det och anledningen är ganska enkel att förstå; om man har haft negativa erfarenheter av något så aktar man sig av naturliga skäl för saker av liknande karaktär, annars hade man rent av varit korkad. Detsamma gäller människor.

Om jag har haft vissa erfarenheter av alla människor jag träffat som givit ett visst första intryck så är det rimligt att jag i framtiden tar för givet att människor som ger liknande första intryck även kommer att visa sig vara liknande. Detta stämmer för det mesta; jag tror att många kan skriva under på att försök till att ge människor en chans trots ett negativt första intryck i regel visat sig vara ganska bortkastade, även om de ibland kan slå ut rätt.

För personligheten är inte en mängd slumpmässigt utvalda komponenter som lagts i en form, de olika delarna av ens person är rent generellt tätt sammankopplade, annat hade ju varit ett mysterium. En människa som är intelligent har generellt sett andra intresseområden och uttrycker sig annorlunda än vad en ointelligent person hade gjort och en person som skriver som ett mähä kommer sannolikt även tala som ett sådant.

Om man väljer att vika ut sig så är det relaterat till ens smak, som generellt sett är relaterat till ens umgänge, som generellt är relaterat till intressen, uppväxt och intelligens. Smarta människor umgås sällan med korkade, även om en viss variation inom gruppen brukar förekomma. Utvikning är även relaterat till vad man vill att folk ska värdera i ens person, som brukar vara relaterat till vad man själv värderar i sin egen och andras personer.

Även om en människa kan ha flera ytliga kvalitéer än att ha vikt ut sig så känner jag ingen större lust att undersöka dessa hos alla jag träffar, det finns det helt enkelt inte tid för. Jag umgås med människor som jag attraheras av i ett ytligt skede för det vore slöseri med resurser från både min och deras sida att umgås med människor jag inte finner något värde i från första stund. Jag hade resonerat likadant om jag skulle anställa någon till ett företag.

Det finns gott om värda människor därute och jag tänker inte slösa tid på dem jag finner ovärda bara för att ge alla en chans. Det är smärtsamt, onödigt och förstärker dessutom i de flesta fall ytterliggare mitt hat mot den kategorin människor vilket jag tycker är onödigt. Jag har ingen lust att gå omkring och hata i onödan, då är det bättre att bara inte ta kontakt med det man skulle kunna komma att hata och istället satsa på erfarenheter som med större säkerhet skänker glädje för alla inblandade.

Om du inte vill bli stämplad som en korkad utvikningsbrud är saken klar; vik inte ut dig. Det finns säkert saker du kan tjäna på det och kanske även ett nobelt syfte, som att visa för folk att man kan ha en snygg kropp trots tre graviditeter. Om du inte kan ta konsekvenserna av det så gör du det inte. Det är väl tråkigt att folk måste strunta i att göra saker på grund av samhällets fördomar men det är tyvärr så samhället ser ut och den som inte begriper och accepterar det gör fan skäl för att bli stämplade som dumma och illusionerade utvikningsbrudar.

Det här är nog den fittigaste dissen jag någonsin sett någon göra. Det är så snyggt, så smart, så uträknat och så otroligt otroligt elakt. Extra fint blir det när man läser bland kommentarerna.

Arg person skriver: JAG ÄR KOMPIS MED EVAEMMA OCH VI TYCKER BÅDA TVÅ ATT DU ÄR EN JÄVLA FITTA! FYFAN VAD TASKIGT DET HÄR ÄR.

Hanna Fridén svarar: Jag är taskig för att jag länkar hennes böcker? Sedär! Författare brukar väl uppskatta det? Ändå skälet till varför just detta kan vara taskigt är väl… om de är så rysligt dåliga att det blir pinsamt? Är de det, tycker du?

Jag vet inte om jag ska älska eller hata Hanna Fridén för det. Å ena sidan var det så välriktat att jag blir helt varm i mitt grälsjuka och cyniska hjärta, å andra sidan är det lite för elakt även för mig att klanka ner på hur någon hanterar sitt yrke, speciellt om det råkar vara av den självvalda kreativa sorten. Sen är det ju lite omoget också, men ack så underhållande.

1. Snygg tjej i glasögon särar på läpparna med fingret. Hon är intellektuell och intelligent men följer gärna med på fest. Hon umgås gärna med folk men har mest ytliga kontakter.

Hon är utlevande och sexuell men har samtidigt integritet. Hon är lätt att tala med men svår att komma in på livet. Och just det; hon gillar att knulla.

2. Fräsch tjej står i kaxig och självsäker pose iförd badkläder. Det är en stark och självständig tjej som står för vad hon tycker, som att sallad är gott och nyttigt och att rasister är dumma.

Hon tycker det är viktigt att ha mål i livet och att ta hand om sig själv. Hon vill ha en fartig och driven kille som inte är rädd för utmaningar.

3. Kurvig tjej med svarta spetsunderkläder och rött läppstift ler väldigt glatt. Hon skäms inte över sig själv eller över att vara sexig. Hon tycker att man ska ta tillvara på sina tillgångar.

Hon är lätt att få men svår att behålla. Hon behöver spänning i tillvaron och har alltid något kul på gång. Ibland mår hon dåligt och då måste man krama henne.

Daniel Ahlgren är det finaste och svenskaste vi har. Samtalen med Stefan heter den senaste boken, men jag rekommenderar För fin för denna världen och Live på lister mer. Pessimistisk tråkrealism när den är som bäst.

Det har kommit en twilight-tidning. Det är slut nu.

1. Hur jävla många värdelösa tidningar får existera? På pressbyrån fanns det fan en tidning som handlade om tidningar. Sjukt ovettigt. Jag tänker framförallt på typ ”barbie” eller ”prinsessa”, som båda är helt jävla värdelösa. Ja, jag vet att de inte är riktade till mig men jag inbillar mig ändå att jag hade lite känsla för kvalitet som barn även om kalle anka, som jag läste, inte är så sjukt kvalitativt. Men mer vettigt än serier om Belle som chillar med odjuret. Dessutom kommer jag ihåg att jag störde mig på de serierna som var absolut sämst tecknade, och blev helt till mig när det kom Don rosa eller Barks.

2. Jag har retat Emanuel sjukt länge för hans stora hat mot Twilight, men jag fattar verkligen vad han menar. Det är bara dumma jävla brudar som tror att de tänder på personligheter och vacker kärlek, men egentligen är Edward bara en sjukt stereotyp karaktär och Bella verkar ju vara lite av en dum slampa som dessutom inte har någon slags självständighet alls. Det verkar(jag kan ha fel, har ej sett filmen/läst boken, men jag anser mig ha koll eftersom det är det enda folk snackar om) bara anspela på att det enda alla tjejer i tonåren vill är att en vacker och stark kille ska komma och rädda dem från allt ont i den här onda världen. Fjanterier. Och sen så tror alla dumma tonårsbrudar som kollar på den att de ser något vackert och unikt. De fattar inte att det de ser är världens äldsta kliché.  Jag inbillar mig att killar som tänder på den kvinnliga motsvarigheten, det vill säga cool brud med stora tuttar och pistoler, i alla fall är medvetna om att det de ser är en kliché.

Jag förstår att folk har olika intressen, det är okej, men politik, det är fan en svag punkt. Människor som inte bryr sig om politik är fan dumma i huvudet.

Hur kan man inte fatta meningen med att bry sig om vad som händer i ens land och i världen, det är rentav barockt.

Jag tycker inte det är något som ska accepteras, jag tycker alla ska tvingas ta ställning. Jag tycker man ska ha debatter som alla medborgare måste skicka in ett referat av till staten, så att alla får ta del av alla partiers ståndpunkter. Jag tycker alla ska bli tvingade att gå på stan och prata med folk i alla valstugor.

Eller i alla fall ha lite mer politik i undervisningen i vår kära skola. Jag skulle vilja höra lite mindre om förintelsen och lite mer om hur Hitler kom till makten. Lite mer om vilka rättigheter som är viktiga, lite mindre om allt hemskt som aldrig skulle hända i Sverige. Tack.

Rick Falkvinge har skrivit ett väldigt bra inlägg om patent. Jag håller helt klart med om att patenten bör avskaffas eller i alla fall bli rejält försvagad. Jag tror att företag generellt tjänar mer pengar på att deras varumärke blir sammankopplat till smak, kvalitet och status. Jag utgår från att piratpartiet inte anser att direkta kopior av en produkt ska få tillverkas fritt, för det ingår ju under mönsterskydd som piratpartiet är för.

Men när det kommer till medicin är jag skeptisk. Man väljer inte en medicin för att det företaget har status, man väljer en medicin för att den fungerar bäst i förhållande till pris. Om vilket annat företag som helst tillåts göra en medicin med exakt samma innehåll direkt efter fast mycket billigare så lär det bli olönsamt för det företaget som forskade fram den. Substanser är ett läkemedel skyddas väl inte av mönsterskydd?

Det borde finnas begränsningar. Ett företag borde inte kunna göra exakt samma pryl direkt efter, det låter i alla fall i mina öron som att läkemedelsindustrin kommer förlora starkt på det. Det mest relevanta är ju att vidare forskning  på samma substans kan genomföras av ett annat företag och att företag inte tar hutlösa priser bara för att de kan det.

Det finns säkert andra industrier där samma sak gäller, men läkemedel är det enda jag kan komma på på rak arm.

Som det ser ut nu kan det ju inte se ut, eftersom patent på läkemedel gör forskning väldigt mycket svårare. Jag hörde till och med om ett fall där ett företag hade tagit patent på en speciell gen och så att bara dem fick forska på den. Det kan förvisso vara mitt minne som fabricerat historien, men det var något åt det hållet.

Syftet med mitt inlägg var att ställa en fråga till någon vettig person som trillar över detta: hur löser man dilemmat? Eller är det inget dilemma? Har jag helt enkelt fel? Vad innebär det att avskaffa patent, öppnar det för totala kopior, eller finns det andra begränsningar som gäller kring det?

En bok jag kan rekommendera starkt är denna. Den handlar om en bög som gömmer undan en judisk bög från nazisterna. Fett värd bok. Fett mycket homoerotik. Fett mycket språkbögeri. Och våld. Det var nästan lite Brokeback mountain-känsla över den.

Huvudpersonernas relation till varandra porträtteras väldigt väl. Den är dels absurd då situationen de lever i är absurd, men samtidigt väldigt trovärdig. Och huvudpersonen är sådär skönt irriterande dum i huvudet på samma gång som man inte kan låta bli att sympatisera med honom.

Den första bok jag pallat läsa ut på flera månader, delvis på grund av dess ringa längd. Men ändå.

Panacheserien är för övrigt mycket värd. Alla böcker handlar om andra världskriget, Tito eller Ryssland. Ger ett visst perspektiv så att säga.

Det här med våldtäkter tycker jag verkar vara så förbannat överreklamerat. Jag menar verkligen inte att dissa någon som har upplevt en våldtäkt nu, för jag tror verkligen att det är vidrigt, men att det skulle vara det hemskaste man kan utsätta en annan människa för tycker jag verkar ganska överdrivet. Det finns en massa saker som skulle suga mer än att få min ros* besudlad. Jag skulle kunna bli mördad, en närstående skulle kunna bli mördad, jag skulle kunna bli misshandlad så att jag blev invalid och så vidare. Det finns en massa fysiska skador som jag antagligen skulle lida mer och längre av.

Våldtäkt är förnedrande, absolut. Men det är förnedrande att bli brutalt misshandlad också. Det finns två sätt jag kan tänka mig att man kan motivera våldtäkt som det ”hemskaste man kan utsätta en människa för”. De första är att det ofta är närstående som begår brottet, men det är ju en fråga om relationen mellan offret och brottslingen och inte en fråga om brottet som sådant. Dessutom är det ju bara överfallsvåldtäkter vi lär oss att vi ska skydda oss från. Det andra är att det är det enda brottet som folk inte tycker att man ska hämta sig från.

Självklart ska man ha respekt för ett brottsoffer men samtidigt så måste man uppmana alla att gå vidare i livet och ta tag i nya saker. Att helt läka ett trauma brukar ta lång tid och för det mesta så måste en del i läkningsprocessen vara att ha ett vanligt liv. Syftet med att läka traumat är ju att kunna leva med det, inte att glömma bort det eller få det att verka som om det aldrig hade hänt, för det är omöjligt. Man måste acceptera att det alltid kommer att vara en del av en.

Med andra ord så fungerar det inte att ligga hemma i flera år och hoppas på att det ska gå över av sig själv, för det gör det inte. Det är jobbigt att må bra, det är inget som kommer automatiskt.

Det här är rent generellt ett krav, mer eller mindre uttalat, på människor som har utsatts för olika former av traumatiska händelser, men inte när det gäller våldtäkt. En person som blivit våldtagen förväntas inte börja mår bra. ”Våldtäkten kommer alltid att vara en del av dem” sägs det. Det stämmer, men det kommer också alltid vara en del av mig om jag blir misshandlad.

När man mår dåligt vill man helst inte göra något, men det är aktivitet som i de flesta fall behövs för att må bra. Självklart kombinerat med vård, men sysselsättning är ett måste för att kunna skaffa ett värdigt liv. Att sysselsätta sig är jobbigt, det vet alla som någonsin har mått dåligt. Om ingen kräver eller förväntar sig det av en, varför ska man då göra det? Förväntningar från omgivningen är ofta det som får folk att inte helt sjunka under ytan. Det är mina vänners eviga tjat om att jag är tråkig som har fått mig att försöka komma ut ur min depression och inte det att jag själv är intresserad av att må bra.

Ytterligare en lustig detalj är att folk som direkt efter en våldtäkt faktiskt fortsätter att leva som innan direkt blir anklagade för att ljuga om det inträffade, tänk Blondinbella. Det är tabu att sysselsätta sig direkt efter en våldtäkt. Om man inte lever upp till bilden av den mysbyxklädda ledsna kvinnan med utsmetat smink och rufsigt hår så har man inte blivit våldtagen. Om man alltid har blivit matad med att våldtäkt är det absolut hemskaste som kan hända så är det klart att reaktionen blir därefter. Vi påverkas av vad folk säger till oss.

Omgivningen förväntningar påverkar starkt hur vi agerar. Om folk förväntar sig att du aldrig någonsin kommer kunna läka traumat efter en våldtäkt så kommer du sannolikt ha ganska svårt att göra det, speciellt inte om du blir straffad när du gör det. Jag skulle önska att folk kunde se våldtäktsoffer lite mindre som produkter av sina trauman enbart och lite mer som produkter av hela sin uppväxt. Vi ska inte låta våldtäktsmännen vinna genom att åte dem styra sina offers liv.

*OBS! Ironiskt namn! OBS!

Oprah Winfrey slutar sända sin show. Jag kollar inte ens på tv, men detta är fan stort. Hur ska världen klara sig utan denna fantastiska kvinnas show.